# ID: svediakorp-gov400770
# author: Oostlander (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,187
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle först och främst vilja gratulera föredragande Buitenweg helhjärtat för det faktum att hon faktiskt lyckades att få upp hela betänkandet till diskussion och omröstning i dag.
Det är punkt ett.
När jag läser betänkandet och hör diskussionerna om det får jag en stark déjà vu-känsla.
För en 15-20 år sedan samarbetade jag i Nederländerna med den kristdemokratiska ministern Jeltien Kraaieveld som också ägnade sig åt denna antidiskrimineringslagstiftning och den gången handlade det om området diskriminering i fråga om kön.
Alla punkter som kom fram den gången, tvekan och konflikter, kommer nu återigen fram.
Tvekan finns framför allt när det handlar om vad det är vi skall behandla i just det här betänkandet.
Den gången insåg vi också att det är bättre att ta upp olika typer av diskriminering en i sänder och inte försöka klämma in allt i en enda lag, inte ens i ett enda direktiv.
Jag har också låtit mig övertygas av föredraganden att det är bättre att lämna religion därhän eftersom den ju förtjänar att behandlas separat.
Jag skulle vilja dela ut ett skönhetspris om vi dessutom skulle kunna dra in ändringsförslag 15 och 29, där religion kommer fram på ett negativt sätt.
Då behövs inte heller mitt ändringsförslag 63, där religion förekommer på ett positivt sätt, och därigenom har vi helt och hållet återställt jämvikten och har således också fått ett fläckfritt betänkande.
Herr talman!
Jag anser att det är viktigt att frågan om fördelningen av bevisbördan, felaktigt kallat omvänd bevisbörda, också tas upp i detta sammanhang.
På den tiden i Nederländerna hade vi också hårda strider om huruvida det var nödvändigt och om huruvida det var möjligt.
Vi kom till den slutsatsen att det var nödvändigt och att det också bör sammankopplas med inrättandet av ett oberoende råd eller en oberoende kommitté för likabehandling, en av mina bästa före detta medarbetare är för närvarande också ledamot av denna, som då skulle kunna undersöka i vilken mån en viss klagan bör tas på allvar, och om så är fallet, då går vi vidare med detta till domstolen och stöder eventuellt käranden.
Då måste den som blir åtalad tydliggöra att vi har fel.
Det är en typ av fördelning av bevisbördan som inte bara fungerar för ögonblicket i de flesta medlemsstater när det handlar om man och kvinna och som måste införas för alla år 2001, utan den finns också redan i lagstiftning om miljön exempelvis.
Även på det området finns redan, vilket en expert berättade för mig nyligen, en omvänd bevisbörda om så är nödvändigt.
För här handlar det om fenomen som är ytterst svåra att bevisa, och på det gamla sättet kan en berörd part försöka att gömma sig bakom detta, vilket ofta lyckas även om det är fullständigt orättfärdigt.
Jag tror att det är bra att lagen vad det beträffar också får genomgå en utveckling.
Fördelningen av bevisbördan är en viktig punkt som sammanhänger med kommittén, och därför är jag som talesman för den del av min grupp som helhjärtat välkomnar detta för det som står härom i betänkandet.
Det är naturligtvis så att vissa arbetsgivare eller personer som har en stark ställning, som tidigare innehade en stark ställning enligt de tidigare rättskipningsformerna, eller som tillhörde majoriteter alltid har invändningar mot antidiskriminering.
Den skadar deras ställning.
Som kristdemokrat anser jag att vi måste stå på samma sida som de som är mest utsatta, den svagaste samhällsgruppen, och därför anser jag att detta är en positiv utveckling.
Jag anser också att det är ett utmärkt tillmötesgående från föredragandens sida när hon säger: jag är eventuellt beredd att dra tillbaka skärpningen på den punkten, som i själva verket inte är juridiskt nödvändig.
Jag tolkar det som en viktig gest, även gentemot Europeiska folkpartiet, och uppskattar det verkligen.
Vad de andra punkterna i betänkandet beträffar måste jag säga att karaktären hos ett direktiv innefattar att man inte behöver vara alltför detaljerad.
Ett direktiv måste passas in i den nationella lagstiftningen.
Naturligtvis skulle man kunna säga: tänk dig att en medlemsstatsregering någonstans plötsligt har blivit galen; då måste man ju mycket noggrant skriva upp allt det som måste ske.
Jag antar, herr talman, att med stöd av subsidiaritetens principer kommer denna form av galenskap hos medlemsstaterna inte att uppstå och att dessa på ett ordentligt och anständigt och förnuftigt sätt kommer att inarbeta detta direktiv i en nationell lagstiftning så att målsättningen också uppnås.
Det är ju det som kännetecknar direktivet.
Det innebär vad vår grupp beträffar, och då talar jag för hela gruppens räkning, att ett antal punkter inte behöver vara med, vilket föredraganden egentligen redan har nämnt implicit; låt oss rensa ut detta så att det inte står kvar i direktivet.
Vi behöver här inte heller omnämna vissa byråkratiska former om hur det nu exakt skall gå till.
Det röstar vi därför inte heller för, eller snarare sagt: det röstar vi emot.
Men det skadar inte betänkandets kärna, herr talman.
Det är det som det i själva verket handlar om.
Naturligtvis finns det ett antal punkter som vi vill ha med.
Det gäller till exempel tillgången till förtroliga uppgifter, om det till exempel är nödvändigt att undersöka om det inte ändå förekommer systematisk diskriminering i smyg inom en företagsadministration.
Som talesman för en del av min grupp anser jag att det också är mycket viktigt att det finns en tydlig punkt om val av arbetstagare med.
Naturligtvis får det inte heller där förekomma diskriminering på grundval av ras eller etnisk härkomst.
Det krävs en samhällelig dialog och en social dialog där detta tas upp.
Det kommer således helt enkelt subsidiaritetsidén till godo, för när det handlar om antidiskriminering måste det börja från grunden.
Den samhälleliga dialogen gör sig således ytterst starkt gällande just där.
Herr talman!
Denna fråga väcker oro hos mig eftersom diskriminering, i synnerhet på grundval av etnisk och rasmässig bakgrund, berör Europeiska unionens och den europeiska integrationens kärna.
Det är detta det handlar om.
Vi är här tillsammans, människor från olika folk och med olika bakgrund och vi samarbetar.
Det gjorde en gång i tiden Europeiska unionens grundläggare, och det måste vi nu överföra till sådan lagstiftning som föreligger här i dag.
Som nederländare måste jag säga att man också blir känslig för diskrimineringsfrågan med tanke på hela historien med de nederländsktalande, ofta trosfränder, som upprätthöll apartheidregimen i Sydafrika.
Det gjorde oss extra vaksamma, och jag tror att vi utifrån detta måste ta till oss den varning som vi har fått av den historiska inlärningsprocessen.
Jag är mycket glad över att detta ämne nu aktualiseras på ett ordentligt sätt.
