# ID: svediakorp-gov400764
# author: Buitenweg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 680
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Förra veckan var det femtio år sedan Robert Schuman med sitt tal lade grunden till Europeiska kol- och stålgemenskapen.
Sedan dess är det inte längre kol och stål som är de viktigaste huvudbeståndsdelarna i integrationsprocessen.
Det gångna halvåret har visat att värden har kommit att stå alltmer i centrum i debatten: Europa som värdegemenskap.
I samband med bråket om utdelandet av den franska översättningen, tidsfristen för ändringsförslagen och de interna reglerna för verksamheten finns det en risk för att vikten av det direktiv som vi talar om i dag förbises, medan det möjligen är just innehållet som är förklaringen till varför det blir så hårda strider.
För några månader sedan, då innehållet ännu inte låg fast, kom alla partier överens om att behandla detta direktiv via ett brådskande förfarande.
I rådet härskar en politisk energi under det portugisiska ordförandeskapet, vilket inte bara jag utan också mina kolleger har velat dra nytta av.
Tekniska problem ansågs då vara underordnade politisk vilja, och det gäller fortfarande för en stor del av mina kolleger.
Vid sidan av föredragandena av yttranden vill jag också nämna ett antal personer vid namn och tacka dem för deras ytterst konstruktiva bidrag till betänkandet.
Richard Howitt, föredragande för utskottet för sociala frågor, Anne Van Lancker, Joke Swiebel, Sarah Ludford och Arie Oostlander.
Nu över till kommissionens förslag.
Det omfattar ett bra minimum av skydd mot rasism genom sanktionerna och de oberoende organ som vi fäster ytterst stort värde vid.
Kommissionären har beaktat att diskriminering kan ta sig uttryck inom ett brett fält.
Direktivet omfattar såväl direkt som indirekt diskriminering och även termen " ofreda ".
I mitt betänkande finns också en plädering för att ta med uppvigling till diskriminering.
Det kan vara tal om detta om till exempel en arbetsgivare ber en headhunting agency att göra ett urval på oegentliga grunder.
Jag hoppas att kommissionen kan överta detta tillägg.
Parlamentet har också uppmärksamt sett över de områden där detta direktiv är tillämpligt.
Jag har förstått att det höjs röster i rådet för att undanta asyl- och migrationspolitiken, liksom även tillhandahållande av visering, från detta förbud mot diskriminering.
Jag hoppas att jag har misstagit mig fullständigt.
För även om en åtskillnad på grundval av nationalitet kan vara fullständigt begriplig skulle det naturligtvis vara helt fel att väga in någons hudfärg vid en viseringsansökan eller att behandla en anhållan om asyl från en svart person på ett annat sätt än om den kommit från en vit.
Asyl- och migrationspolitiken faller för närvarande inom första pelaren, och det skulle således inte vara möjligt att rättfärdiga ett explicit undantag för detta område.
Ett omdebatterat ämne här i parlamentet är bevisbördan.
Numera har varje medlemsstat den form där såväl svaranden som käranden har en roll att uppfylla.
För när det handlar om likabehandling av män och kvinnor har denna överföring av bevisbörda nämligen redan ägt rum.
I denna procedur måste käranden framlägga fakta varigenom direkt eller indirekt diskriminering kan förmodas, fakta, och därefter skall svaranden vederlägga dessa fakta.
Detta system fungerar bra och har inte förorsakat några större problem.
Kanske kan motståndarna under debattens gång förklara för mig varför man trots det då måste komma tillbaka till detta, och i synnerhet också varför diskriminering på grundval av ras i jämförelse med könsdiskriminering åtnjuter mindre skydd.
Samtidigt erkänner jag också att det inte heller är nödvändigt med mer skydd.
Jag hoppas därför också att parlamentet i sin vishet kommer att acceptera att ligga så nära kommissionens ursprungliga text som möjligt i morgon.
Lagstadgade åtgärder mot rasism är tyvärr nödvändiga.
Det ger offer skydd och rätt till skadestånd.
Men det är också viktigt för attitydbildningen.
Det tydliggör att Europa inte accepterar rasism.
Det är detta budskap som parlamentet måste föra ut.
Alla annorlunda, alla lika.
