# ID: svediakorp-gov400742
# author: Morgantini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 302
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Jag avstod från att rösta på den gemensamma resolutionen om de fattiga ländernas skuld eftersom jag tycker att den är svag och ambivalent gentemot de välkända ekonomiska mekanismer som försänker majoriteten av mänskligheten i den djupaste fattigdom.
I dag talar till och med de multilaterala organen - Världsbanken, IMF etcetera - om en reduktion av skulden eftersom de mekanismer som stryper ekonomierna inte ens följer en nyliberal logik längre.
Under G7-mötet i mitten av juni 1999 talade USA, Storbritannien och de andra länderna om en minskning av de fattiga ländernas skuld till som mest 90 procent.
Om man tittar närmare på dessa förslag ser man att de inte är någon riktig lösning eftersom dessa åtgärder, om de vidtas, bara skulle gälla 8 eller maximalt 10 procent av den skuld de 41 involverade länderna har, som mest 1 procent av tredje världens totala skuld.
Men dessa åtgärder tillämpas i minsta möjliga utsträckning, med tragiska förbehåll, så att fordringsägarna är de som gynnas: lån till export, finansiella och gränsöverskridande organ.
Först och främst måste man erkänna att den tredje världens skuld inte är legitim.
Följaktligen borde Europeiska unionen främja både bilaterala och multilaterala internationella insatser för att avskriva tredje världens skuld utan några förbehåll.
Medlemsländerna måste konkret avskriva de fattiga ländernas skulder och främja liknande åtgärder också inom de internationella organ där de är representerade.
Man måste förhindra att avskrivningarna bara görs i samarbetsbudgetarna, vilket ofta är fallet, eller att de knyts till några som helst krav på strukturomvandling.
Vi måste angripa själva de ekonomiska mekanismer som har orsakat denna skuld och den strukturomvandlingspolitik som fortsätter att späda på den och sprider armod i dessa länder.
Resolution om Zimbabwe
