# ID: svediakorp-gov400730
# author: Lang (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 349
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Katiforis framställning är betydligt bättre än betänkandets innehåll, där man varken hittar tonen eller grunden till den kritik som framförts mot kommissionens rekommendation.
Ledamöterna från Nationella fronten och jag själv röstade emot detta betänkande eftersom vi anser att samma gamla ineffektiva och till och med skadliga recept förespråkas: alltid mera marknad, som inte reglerar någonting, alltid mer ultraliberalism, framför allt i de offentliga tjänsterna som Bryssel skulle vilja skära ned, offrandet av den sociala tryggheten till förmån för de offentliga investeringarna för att respektera " budgetstabiliteten ", alltid mer prisstabilitet, trots att inflationen hejdats redan för en herrans massa år sedan.
Och för arbetarna försiktiga löneökningar, minskad arbetslöshetsersättning och en uppmjukad lagstiftning om anställningsskydd.
Två saker chockade oss dessutom särskilt.
Den första är att kommissionen rekommenderar mitt land, Frankrike, som kvävs under tyngden av obligatoriska uttag, att inte utnyttja tillväxten för att sänka skatterna för att, jag citerar " undvika att via budgeten stimulera en redan livlig ekonomisk verksamhet ".
Man tror man drömmer!
Sedan när tackar man nej till tillväxt i de föråldrade ekonomiska dogmernas namn?
Den andra är den praktiskt taget totala avsaknaden av hänvisning till euron: den berömda gemensamma valutan, som skulle ge oss en blomstrande morgondag och som hela världen, som törstar efter en konkurrent till dollarn, skulle kasta sig över.
Den betraktas med måttligt intresse inte bara av investerarna, som investerar i dollar i Förenta staterna, utan också av centralbankerna.
Ingen har längre förtroende för euron, som inte längre är en flytande valuta utan en rinnande valuta, och inte heller för de europeiska valutamyndigheterna.
Wim Duisenberg är inte Allan Greenspan, ECB är inte FED, euron är inte dollarn.
Europa har vare sig Amerikas sysselsättning eller tillväxt.
Och det är inte genom att sätta plåster på era träben som ni kan ändra något i denna verklighet.
Betänkande (A5-0108 / 2000) av Pomès Ruiz
