# ID: svediakorp-gov400729
# author: Krivine & Vachetta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 286
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Katiforis betänkande är en osannolik redogörelse om det europeiska kapitalets undermedvetna.
Det vilar på en fullständig brist på förståelse för orsakerna till det nuvarande uppsvinget: det är inte på något sätt ett resultat av den nyliberala politiken som främjar strama löner och en stark valuta.
Den sysselsättning som nu skapas uppstår i en konjunktur som i stället kännetecknas av en ökning av de anställdas konsumtion och en svag euro, vilket gynnar exporten.
Trots denna praktiska dementi föreslår man i betänkandet att vi skall gå ytterligare ett steg mot social tillbakagång.
Man föreslår en ökad flexibilitet för marknaderna, och börjar med arbetsmarknaden.
Man kräver " stabila löner " och rekommenderar fackföreningarna " måttfullhet " i löneförhandlingarna.
För att inte betänkandet skall framstå som en direkt talesman för arbetsgivarna, föreslås ett slags sociala klausuler.
Men inkonsekvensen lyser i ögonen: hur kan man exempelvis föreslå att reformera (" modernisera ") den sociala tryggheten, vilket i praktiken innebär att ersätta solidariteten med finansiella produkter, och hänvisa till en " anda av social sammanhållning "?
Hur kan man låsa lönerna " i en anda av rättvisa " när vinsterna samtidigt är oförskämt höga?
Det enda argument som återstår i betänkandet är att hänvisa till den nya tekniken, för att " verka modern ".
Men varför måste den automatiskt ifrågasätta den europeiska sociala modellen?
Denna vulgära materialism, som man ibland tillskriver marxisterna, tillhör i dag en cynisk kapitalism vars enda projekt är att utvidga handelsvarornas herravälde på bekostnad av sociala behov.
Vi röstade därför emot denna text som är både enfaldig och motbjudande.
