# ID: svediakorp-gov400611
# author: Diamantopolulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 828
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle till att börja med vilja gratulera fru Grufner och fru Smet till deras oerhört värdefulla betänkande.
Förutom de 28 konkreta rekommendationerna, som är till mycket god hjälp, inte bara för Peking, men också för kommissionens femte program och jag kan försäkra er att de kommer att tas stor hänsyn till, måste jag betona att de också åtföljs av en oerhört intressant politisk analys, med uppgifter och ståndpunkter, som är ett mycket bra verktyg och som jag anser skulle kunna vara mycket intressant även för medlemsstaterna att genomföra.
Vi närmar oss Peking efter 5 år genom att göra en utvärdering av den gångna femårsperioden.
Som talarna sagt har mycket hänt och mycket måste hända.
Och naturligtvis måste Afganistan bli föremål för samtal, en framställning och en resolution i New York därför att det är en av vårt århundrades största skamfläckar, det är en av 2000-talets mänsklighets största skamfläckar.
Vi åtog oss uppgifter år 1995, och dessa uppgifter har utförts till viss del och vi går vidare mot en fullständig analys av dem i Peking.
Frågan har ställts om vi förfogar över de faktauppgifter som krävs när det gäller Europeiska unionen.
Jag skulle vilja informera er om att kommissionen kämpar sedan lång tid tillbaka med att samla faktauppgifter från alla medlemsstaterna, att få svar på frågeformulär som de har skickat både en och två gånger, att få svar på alla delfrågor som rör lagstiftning, underliggande strukturer, verksamheter och statistik.
Vi har, efter stora ansträngningar måste jag erkänna, kommit fram till en konkret mängd uppgifter, och de kommer att offentliggöras så snart som möjligt jag hoppas att vi skall ha dem om fjorton dagar där också 1999 års uppgifter skall finnas med.
Detta har varit anledningen till den här förseningen.
När det gäller betänkandet skulle jag vilja nämna tre punkter vilka, enligt de frågeformulär som skickats in från Europas länder, har prioritet som problemställningar i de europeiska länderna.
Den första är de nya förändringarna i informationssamhället.
De nya förändringarna, som förändrar ekonomin, samhället och formerna för arbete, skapar stora utmaningar men också stora problem, särskilt bland de svagare grupperna, och stora problem för kvinnorna som deltar i mycket mindre utsträckning i den här nya tekniska världen, och, givetvis, uppvisar en högre grad av arbetslöshet.
Här måste vi alltså understryka utbildningens nya mål med livslångt lärande, vidareutbildning, särskilda program som rör kvinnors deltagande i det nya informationssamhället, och följaktligen kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.
Den andra frågan rör demokratin men har också samband med informationssamhället, där nya sätt för kommunikation mellan medborgare och politiker tar form, men det är en ny väg som man måste känna till och där man måste ha ett lämpligt fordon.
Och naturligtvis finns det klassiska problemet med den kvinnliga representationen som redan har berörts av alla talare.
Den tredje frågan: det framgick att det också är den fråga som är av vikt för medlemsstaterna, är frågan om våld mot kvinnor, där det mest allvarliga problemet är handeln med kvinnor, d.v.s. den moderna människohandeln.
Tyvärr, mina damer och herrar, måste vi förmoda att det inte bara är aktuellt med elektronisk handel, på sättet det definieras inom ekonomin, utan också elektronisk handel med kvinnor och barn.
Och naturligtvis är detta frågor som kräver nyskapande lösningar, som kräver nya infallsvinklar och som vi inte bara kan anse vara den nya tidens pris.
Jag anser att detta också är bland de grundläggande uppgifter där en utvärdering behövs, men, framför allt behövs att vi förnyar våra åtaganden.
Jag skulle vilja betona att i Peking är det klart att det kommer att föreligga förhandlingsproblem.
Jag medger att det kommer finnas organisationer och organiserade krafter, som kommer att vilja vända hela utvecklingen tillbaka, och åter ta upp den dagordning som vi har enats om.
Och det har mycket stor betydelse hur vi skall organisera oss på alla nivåer och hur våra lobbyer ska fungera på alla nivåer, så att vi inte tillåter en ny granskning av dagordningen eller en återgång till det förflutna, utan att vi också förnyar våra åtaganden och skapar en ny drivkraft för att förverkliga det vi åtagit oss i den nya tiden.
Jag tror att, eftersom varje förhandling är beroende både av förberedelse och goda kunskaper om egna fakta men också om motpartnerns fakta, det kommer att behövas ett särskilt samarbete med det portugisiska ordförandeskapet, ett samarbete både från parlamentets sida och från kommissionens sida.
Självfallet kan jag försäkra att kommissionen -liksom jag personligen- står till det portugisiska ordförandeskapets förfogande, så att vi kan förbereda denna förhandling på bästa möjliga sätt.
