# ID: svediakorp-gov400604
# author: Gröner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 738
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, mina ärade kolleger!
Fem år efter Peking underkastas genomförande av handlingsplattformen en grundlig analys.
I utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet har vi gjort en kritisk bedömning av tolv huvudproblemområden: fattigdom, högre utbildning och yrkesutbildning, hälsa, våld, väpnade konflikter, ekonomi, mänskliga rättigheter, medier, miljö samt kvinnor.
Nu gäller det hur den politiska vilja som finns skall förverkligas, hur dessa områden skall kunna förbättras.
Jag vill framhålla att samarbetet mellan de två medföredragandena har varit mycket konstruktivt och att vi i föreliggande betänkande har riktat in oss på EU: s och medlemsländernas åtgärder.
Vi försöker att påvisa brister och ge ifrån oss en rad rekommendationer för ett snabbare förverkligande av handlingsplattformen.
Jag ser detta betänkande också som ett handlingskoncept för den EU-delegation som i juni i New York bör inta en enastående förhandlingsposition och i nära omröstning med regeringarna och företrädarna för de icke-statliga organisationerna stärka kvinnornas rättigheter.
På detta ställe vill jag också hjärtligt tacka rådsordföranden Belèm och kommissionären för att vi blev integrerade på ett mycket bra sätt under förberedelseprocessen till konferensen som genomfördes i februari i Bryssel; jag hoppas att det skall gå lika bra i den fortsatta förberedelseprocessen.
Vi kan resa till New York med en hel rad framgångar.
Förankringen av jämställdheten på alla politikområden, alltså av gender mainstreaming, har med tiden blivit till en normalprincip på många EU-områden.
Den parallella ansatsen med positiva åtgärder kommer att fullföljas under det fjärde åtgärdsprogrammet och förmodligen också under det femte programmet.
Trots betydande framsteg kommer en av huvuduppgifterna att vara att äntligen omsätta rättigheterna i praktiken.
Amsterdamfördraget kommer oss här till hjälp i artikel 2 och 3, där jämställdhet är definierat som ett mål och uppgift för gemenskapen, eller i artikel 141, där vi kan göra mer inom sysselsättningspolitiken.
Men trots detta behöver vi fortfarande en helt säker rättslig grund.
I fördraget måste det finnas en enhetlig, sammanhängande rättslig grund för jämställdheten mellan kvinnor och män på samtliga politikområden och även ett direktiv angående genomförandet av de positiva åtgärderna i artikel 141.
Femte åtgärdsprogrammet är föredömligt och i slutändan faktiskt som ett ministerråd för kvinnor och jämställdhet, ett beslutande ministerråd.
Jag menar att det i utvidgningsprocessen - som min medföredragande redan framhållit - och vid samarbetet med utvecklingsländerna i Europeiska unionens externa förbindelser måste finnas ett förstärkt samarbete och ett könsperspektiv.
När vi ser att empowerment för kvinnorna spelat en stor roll på den fjärde världskvinnokonferensen, så kommer det främst att handla om detta i den vidare utvecklingen av informationssamhället.
Det handlar om jobb, vi har en bra lista på detta, om framtida uppgifter och om att kvinnorna inte blir förlorare i globaliseringsloppet.
Vi har också utvecklat ett imponerande spektrum av åtgärder som kan hjälpa till att främja sysselsättningen.
Ändå återstår mycket att göra för att uppnå lika löner.
När det gäller frågan om hur familjen och yrkesarbetet skall kunna gå att förena måste det tas hänsyn till både fäderna och mödrarna, och bilden av den nya mannen, som också tar ansvar för uppgifter i familjen, måste stärkas.
I fråga om den politiska jämställdheten finns det rörelser som kämpar för kvinnorna.
I de olika parlamenten i Europeiska unionen finns i genomsnitt 20 procent kvinnliga ledamöter.
Här i denna församling är det 30 procent.
Men åtskilligt måste förbättras om vi skall nå den s.k. kritiska massan.
För min partigrupp kan jag säga det med full täckning, att detta kan inte göras utan kvotering.
Det måste äntligen fastställas kvoter om det inte skall dröja ytterligare hundra år innan kvinnorna kan ta tillvara på sina lika rättigheter på samma sätt som männen; och detta gäller på samtliga samhällsområden, i näringslivet, hos arbetsmarknadens parter, på universiteten och inom vetenskapen.
Också i medierna måste vi driva igenom detta.
Kvinnovåld är ytterligare ett stort område.
Här i Europaparlamentet har vi med stöd från 350 ledamöter krävt ett europeiskt år mot våld.
Mycket kvarstår dock att göra.
I New York kommer det att vara viktigt att vi förmår anta ett beslut - Peking plus tio, ytterligare en världskvinnokonferens för 2000-talet.
(Applåder)
