# ID: svediakorp-gov400603
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 894
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Det här initiativbetänkandet är Europaparlamentets bidrag till FN: s generalförsamlings särskilda session som äger rum om tre veckor i New York och där en utvärdering görs av de senaste fem årens åtgärder som en fortsättning på kvinnokonferensen i Peking och där samtidigt en förklaring skall avläggas för att på nytt fastställa åtagandet och ta reda på vad som måste ske under de kommande fem åren.
Det är alltså ett viktigt betänkande eftersom det kommer att vara det enda betänkandet från Europaparlamentet.
Jag hoppas att vi får ytterligare möjligheter, och det frågar jag också direkt till kommissionen, att göra förberedelser mellan kommissionen och Europaparlamentet innan vi reser till New York, så att vi sitter på samma våglängd från båda håll.
Jag tror det är bra att vara på samma våglängd eftersom det när det gäller kvinnor i Europa ändå förväntas att vi skall gå i täten.
Europa har gjort det tidigare och måste kunna fortsätta göra det.
Innan vi kommer till den tätpositionen vill jag först säga ett par ord om själva utvärderingen.
Fru kommissionär!
Det är en mycket svår sak att göra en utvärdering om det inte finns några uppgifter för att exakt ta reda på hur stora framsteg som gjorts i de europeiska länderna de senaste åren.
Det finns inga sifferuppgifter.
Det finns rapporter om de tolv problemområden som vi skall diskutera i New York per land och i dem återges exakt hur långt utvärderingen nått.
Jag är därför mycket glad att ni i diskussionen om det femte handlingsprogrammet har tillkännagivit att ni vill inrätta ett sorts övervakningscentrum där insatser skall göras för att samla in alla möjliga jämlikhetsuppgifter.
Det är nämligen en stor brist i den här frågan.
För den andra punkten riktar jag mig direkt till parlamentet.
Det sätt som vi var tvungna arbeta på för att åstadkomma det här betänkandet visar att utskottets för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor sekretariat är mycket underbemannat.
Det var mycket svårt att få någon medverkan och om inte Gröner och jag själv hade haft goda medarbetare så hade det antagligen aldrig blivit något betänkande.
Jag tycker det är en skam för parlamentet att andra utskott tydligen kan få ett mycket bra sekretariat och ett välutrustat sekretariat med många personer men att det inte går för utskottet för kvinnors rättigheter.
Det vore kanske bra om vi kunde ta ett initiativ i kvinnofrågan.
Det var det om utvärderingen.
Det skall jag inte gå in djupare på.
För de kommande fem åren tror jag att handlingsprogrammet, det femårsprogram som kommissionen just nu tar upp till diskussion, är väldigt viktigt.
Det innehåller naturligtvis klassiska problemområden och det är normalt eftersom världen går framåt men diverse områden blir ändå alltid kvar på dagordningen, visserligen alltid med nya tyngdpunkter men ändå är det alltid samma områden som återkommer.
Området arbetsliv.
Var tycker jag att de nya tyngdpunkterna skall läggas?
Vi har de nya teknikerna och avsaknaden av eller bristen på kvinnor i det sammanhanget.
Det har också nyss blivit sagt.
Fördelningen mellan arbete och familj, enligt riktlinjerna för arbete.
Lika lön för lika arbete.
Något som jag tycker att kommissionen lägger ner för litet energi på.
Det tycker jag att man ägnar alldeles för litet uppmärksamhet.
Klyftan finns kvar när det gäller löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
Beslutsprocessen.
Kommissionen har gjort insatser.
Europa har gjort insatser, framför allt för politiken.
Jag tycker att det saknas när det gäller arbetsmarknadens parter.
Mycket mer uppmärksamhet måste ägnas åt detta eftersom de dominerar en stor del av samhället.
Våld.
För litet uppmärksamhet för våld inom familjen, tycker jag.
Tillräckligt för våld på arbetsplatsen och så vidare men något för litet för våld inom familjen.
Media tycker jag också måste uppmärksammas mer.
Media har ett sådant inflytande på samhällslivet.
Kvinnorna saknas för mycket.
Vad gäller kvinnors rättigheter och de mänskliga rättigheterna så hoppas jag att det kan göras en del framsteg på regeringskonferensen.
Avslutningsvis så har jag redan sagt att Europa förväntas spela en banbrytande roll.
Därför tar jag upp två specifika områden.
För det första, om vi ger utvecklingsbistånd eller om vi har kontakter med tredje land, låt oss då inte bara ställa villkor med avseende på kvinnans ekonomiska ställning.
Det känner vi ju till redan.
Vi vet att i många utvecklingsländer bärs ekonomin upp av kvinnorna och det stöder vi.
Det vet vi nu.
Det som vi betonar för litet i våra kontakter med tredje land är att även mänskliga rättigheter vad avser kvinnor måste respekteras.
Det som händer i Afghanistan är oförsvarbart.
Det är oförsvarbart att beskärningen av kvinnor fortsätter i vissa länder och att vi på ett självklart sätt upprätthåller de bästa kontakter med dessa länder.
Sedan en annan punkt.
I samband med utvidgningen till länderna i det före detta Östblocket kommer det att vara enormt viktigt att det i den screeningrapport som skall utarbetas av kommissionen verkligen görs en ordentlig uppföljning av vad som händer där, där kan man nämligen märka en tillbakagång i stället för framsteg.
