# ID: svediakorp-gov400583
# author: Desama (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 653
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Jag skulle först vilja gratulera kommissionen och kommissionären med ansvar för forskning, för att de med hjälp av ett solitt dokument till viss del har överbryggat den klyfta i vår verksamhet som ständigt blir djupare, nämligen avståndet mellan gällande och efterföljande ramprogram.
Ibland har vi perioder på två år - som vissa kallar en vilotid, andra en reflektionstid - samtidigt som ni i det här fallet inte lämnar oss någon vila, och det med all rätt, genom att lägga fram ett mycket relevant meddelande om ett europeiskt område för forskning och utveckling.
Detta bidrag är mycket lyckosamt, eftersom det till viss del intar en terräng som man har låtit ligga i träda med syftet att ge det ny näring - nämligen medlemsstaternas och Europeiska gemenskapens samarbete på forskningsområdet.
Detta samarbete, som man skulle kunna säga redan har förstärkts och som föreskrivs av fördraget i artiklarna 165, 168 och 169, har hittills endast existerat i teorin.
Ert meddelande skänker det liv.
Vi hoppas att det inte bara skall komma till stånd, utan att det också skall växa, men jag återkommer till det.
I det avseendet vill jag självklart också - och inte bara i en kamratlig och kollegial anda - gratulera Plooij-Van Gorsel till hennes betänkande.
Med tanke på att hon var tvungen att sammanställa det i all hast, under förhållanden som inte alltid var särskilt lätta, är resultatet helt tillfredsställande.
Under alla omständigheter stöder vi betänkandet, som i förbigående dessutom har förbättrats av utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi.
Men jag skulle inte heller vilja att sammanträdets behandling av betänkandet Plooij-Van Gorsel och dess motivering skall låta antyda att a och o för FoU endast består i att finna en lösning på vad man kallar den europeiska paradoxen inom forskningen, dvs. att forskningen ligger på en hög nivå men lider brist på innovationer, vilket gör att den inte kan nå Förenta staternas nivå.
Därför är frestelsen stor - och ni, kära kolleger, föll för den - att säga att det viktiga givetvis är att röra sig bort från laboratorieforskning till marknadens verklighet.
Ni har med stor kraft framhållit alla de beståndsdelar som underlättar en sådan övergång: benchmarking, stöd till privata investeringar, skattelättnader och ett antal stöd till unga snabbväxande företag samt små och medelstora företag med ett högt tekniskt mervärde.
Allt detta är viktigt och nödvändigt.
Vi måste omvandla forskningen till tillväxt och tillväxten till sysselsättning.
Men hur kan man få för sig att Europeiska gemenskapen, som anslår två gånger mindre medel till forskning och utveckling än vad Förenta staterna och Japan gör, skall kunna behålla en tillräcklig bas av vetenskap och kunnande.
Om vi i framtiden vill få fram fler innovationer krävs det att den vetenskapliga basen motsvarar ambitionen.
Det bästa förslaget, enligt min uppfattning, i detta viktiga meddelande är ur den synvinkeln att inrätta " centres of excellence ", nätverk som binder samman dessa centrer, infrastrukturer, gemensamma forskningsanläggningar och en bättre strukturerad rörlighet.
Kort sagt, allt som bidrar till att stärka vår vetenskapliga bas.
Och som föregående talare Harbour påpekade kan ni nu, herr kommissionär, räkna med ett mycket brett stöd från Europaparlamentet.
Jag vet att ni redan har ett stöd från det europeiska forskarsamfundet, vilket är ytterst viktigt.
Nu krävs det att försöket omvandlas till förslag, men också mer radikala förändringar.
När det femte ramprogrammet har löpt halva tiden kommer vi att sammanträffa, och i stället för att invänta det sjätte ramprogrammet är det kanske ett bra tillfälle att omsätta era mycket lovande ord i dag till handling och nya prioriteringar.
