# ID: svediakorp-gov400581
# author: MacCormick (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 667
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag måste med beklagande säga att jag inte är överens med Plooij-van Gorsel på en punkt, nämligen denna: Om det finns något slut som är värt att sträva efter i människans liv är det kunskap för kunskapens egen skull.
Om det finns en impuls som bidrar till god forskning så är det den rena nyfikenheten.
Arbete har genomförts av ren nyfikenhet för kunskapen som ett mål i sig som i slutändan har fått de stora sidoeffekter som utgör hela skillnaden.
Jag är dock överens med henne om att det inte räcker med att använda offentliga medel och sedan försvara det med att någon lider av akut nyfikenhet.
Därför är det ett löfte om långsiktigt nitiskt arbete och långsiktigt ekonomiskt bidrag som berättigar till utgifter ur offentliga medel.
Men vi måste komma ihåg att offentliga medel inte används väl om de inte används till människor som har en nyfiken drift och kunskapsengagemang för dess egen skull.
Det är någonting som vi i Europa glömmer till egen nackdel.
Det nämns i artikel " n " och " o " i inledningen.
Jag är mycket tacksam för det.
Jag är verkligen Plooij-van Gorsel mycket tacksam över hennes sätt att arbeta in i betänkandet av utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi strängt taget samtliga punkter som fanns i utkastet till yttrande från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden som jag hade ansvar för och som är skälet till att jag talar till er i kväll.
Helheten är bättre än summan av dess båda delar.
Det var mycket bra att hon arbetade in det så effektivt.
Ändringsförslagen av Pietrasanta och Maes, i vilka punkterna om hållbarhet, miljömässiga varor och folkhälsa läggs till de övriga ekonomiska punkter som vi har gjort, är viktiga och bör antas.
Det är verkligen en europeisk kris i forskningsfinansiering.
Vi måste öka den.
Den måste gå upp till 3 procent från det aktuella patetiska 1,8 procent - omkring hälften av vad våra japanska och amerikanska vänner och konkurrenter investerar.
Rättsliga anordningar är viktiga.
Vi bör förbättra det europeiska patentet.
Subsidiariteten är övergripande viktig: subsidiariteten, såsom kommissionsledamoten har sagt, i dess vidaste mening - regionerna kan bidra till forskning såväl som medlemsstaterna och kommissionen, ända ner till forskningsgruppen.
De är människorna på den skarpa sidan.
Vi måste se till att vi aldrig har system för forskningsstöd som är så överbelastade med byråkrati, med tillämpningsmekanismer som är så svåra att gå igenom att vi använder resurser för att ansöka om forskningspengar som bör utnyttjas för forskningen själv.
Enkelhet är allt och subsidiaritet betyder i detta sammanhang, enkelhet och en lämplig period för översikt av forskning.
Vi behöver också annat.
Vi behöver vederbörlig och riktig uppmärksamhet för rörlighet och allt som tillhör det, riktiga forskningskarriärer i hela Europa, möjlighet för människor att få sysselsättning inom forskning och röra sig fritt.
Tecknen är inte särskilt goda.
Vi har i fallet med lärarna i främmande språk i Italien som tillbringade tolv år i orörlighet inneslutna i europeisk rätt eftersom rätten till fri rörlighet utan hänsyn till nationalitet har förvägrats och har ännu inte blivit effektivt stärkt av kommissionen.
Vi måste verkligen stå fast vid att förbättringar skall göras här och går från lärarsamfundet till det nära allierade forskningssamfundet.
Kort sagt vi måste på gemenskaps- och unionsnivå göra de saker som bara kan göras på de nivåerna och skjuta resten åt sidan.
Allt som sägs i punkt 40 i betänkandet.
Vi måste också bli bättre på att utveckla och tillämpa den kunskap vi har.
Min kollega i Edinburgh, professor Salter, har utvecklat en anordning för att säkert förstöra minor.
Det har aldrig tagits upp industriellt.
Många goda idéer som utvecklas får ingen uppföljning.
Det är också betydelsefullt.
