# ID: svediakorp-gov400580
# author: Plooij-Van Gorsel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 697
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, ärade kolleger, herr kommissionär!
Först skulle jag vilja tacka kommissionär Busquin för att han satt igång en bred debatt om ett europeiskt område för forskningsverksamhet.
Det sker i exakt rätt ögonblick, mellan två ramprogram.
Just nu kan man inte säga att det finns någon europeisk forskningspolitik.
Medlemsstaternas och unionens forskningspolitik förs vid sidan av varandra utan att de bildar en sammanhängande helhet.
Dessutom investerar vi betydligt mindre i forskning än Förenta staterna och Japan.
De här två faktorerna gör att Förenta staternas försprång bara ökat de senaste åren.
Om Europeiska unionen vill investera i mer konkurrenskraft och alltså i mer sysselsättning så behövs det ett bredare och mer innovativt handlingssätt än vad som hittills varit fallet.
Den kommande utvidgningen av unionen gör det ännu mer nödvändigt.
De europeiska medlemsstaterna bör lägga sin tekno-nationalism åt sidan och sträva mot en europeisk union även vad avser forskning och teknik.
Det betyder att europeiska forskare måste få tillgång till varandras nationella program.
Det europeiska ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling är ett nyttigt instrument för att stimulera internationellt samarbete, men enbart det programmet räcker inte för att förbättra de gemensamma europeiska forskningsinsatserna.
Fastän det endast utgör 6 procent av de totala europeiska forskningsutgifterna så har ramprogrammet en viktig mångfaldigande funktion, en sorts drivhjulsfunktion.
Näringslivet står för 60 procent av de totala investeringarna i forskning i Europa.
Av dessa medel används dock 90 procent till forskning för att förbättra redan befintliga produktionssystem och på det sättet behålla konkurrensförmågan.
Endast 10 procent används för ny innovativ forskning.
Till dessa 10 procent ger ramprogrammet alltså absolut ett stort bidrag.
Europa har inga problem att omsätta euron i forskning.
Det är dock mycket svårt att omsätta forskning i euron.
Kommersialisering eller tillförandet av kunskap till en produkt verkar lyckas mycket bättre i Förenta staterna än i Europa.
Det behövs en bättre koppling mellan ny teknik och användning på marknaden.
I det sammanhanget är mångfaldigande av kunskap inget mål i sig.
Däremot förvandlandet av kunskap till nyskapande och industriella framgångar.
Det ger sysselsättning och välfärd.
Universitet och företag bör därför ha ett intimare samarbete.
Vetenskapsmän bör precis som i Förenta staterna växelvis arbeta i akademiska funktioner och kommersiella funktioner i företag.
Nu har kommissionär Busquin angivit hur ett europeiskt område för forskningsverksamhet skulle kunna förverkligas.
Han inriktar sig dock främst på en optimering av infrastrukturen, bland annat genom sammankoppling av centres of excellence i ett nätverk och genom skapandet av virtuella centrer.
Jag tror emellertid att det behövs mer än åtgärder på infrastrukturnivå för att åstadkomma ett europeiska område för forskningsverksamhet.
Infrastrukturer är lika litet nyskapande som elektroniska nät, även om de måste finnas.
Ett europeiskt område för forskningsverksamhet kan dock endast åstadkommas om det förutom en avancerad infrastruktur samtidigt finns en europeisk identitet och en europeisk kreativitet.
Jag tror att i det avseendet har kvinnornas potential nonchalerats allt för länge.
Min sista punkt gäller avsaknaden av ett gemenskapspatent.
Det befintliga europeiska patentsystemet orsakar fragmentering och leder till avsevärda extrakostnader.
En patentansökan i Europa är tio gånger så dyr som i USA och mycket krångligare.
Förutom ett gemenskapspatent har vi heller inga mekanismer för att hjälpa små företag skydda sina patent.
Kommer kommissionären att förhandla med sin kollega Bolkestein för att göra något åt det här?
De små och medelstora företagen har ju inga medel för att föra dyra rättsprocesser.
Avslutningsvis skulle jag vilja konstatera att Europa behöver en gemensam forskningspolitik där det finns utrymme för både tillämpad och grundläggande forskning inom diverse tekniska fackområden och i vilken hänsyn tas till och med till det faktum att innovationer ofta uppstår i gränsområdet mellan olika vetenskapliga discipliner.
I framtiden kan nya arbetstillfällen främst uppstå inom fackområdena bioteknik och informations- och kommunikationsteknik men även forskning vad avser människan och de sociala vetenskaperna fortsätter att vara nödvändig i Europa med dess stora skillnader i kultur.
Jag vill tacka mina kolleger för det trevliga samarbetet.
