# ID: svediakorp-gov400479
# author: Ribeiro e Castro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag börjar med att uttryck min oenighet med föregående talare: det har utan tvivel varit allvarliga problem i det förflutna, men kolonialismens problem löstes genom självständigheten.
Den syn som min kollega före mig gav, är en felaktig syn, som bara kan gynna Mugabes fortsatta despotism och ett större lidande för Zimbabwes befolkning.
Redan under förra debatten nämnde jag en sak jag anser mycket viktig: det säger allt att en av huvudrollsinnehavarna i denna kris, ledaren för veteranrörelsen, president Mugabes vapendragare, har valt att kalla sig " Hitler " som smeknamn.
Vi får inte missta oss i fråga om vad det verkligen handlar om, sakerna talar för sig själva.
Resolutionen från april, som redan har nämnts, gav mig en liten känsla av - även om vi stöder den - att den, även om den går i rätt riktning, var litet för svag i förhållande till situationens allvar.
Det är värt att påminna om detta: Europaparlamentet rekommenderade att valet skulle fastställas så snart som möjligt, men inte till efter den 1 juni.
Valet är nu fastställt, men till den 24 och 25 juni.
Och vi får se vad som händer fram till dess.
Senare ställde vi krav på Zimbabwes myndigheter att de skulle respektera de mänskliga rättigheterna, inklusive minoriteternas rättigheter, liksom internationella valbestämmelser.
Vi vet att inget av detta sker.
Vi ser ett land som är taget som gisslan, och vi har själva svårigheter med att hävda en riktig hållning i den dramatiska situationen, för de vädjanden som når oss från Zimbabwe, från MDC och de demokratiska krafterna, säger att ett val är något dåligt, eftersom det troligen inte kommer att gå rätt till, så stora hot handlar det om, men att inte genomföra det är ännu värre.
Landet har alltså blivit gisslan inför våra och världens ögon, och den tycks handlingsförlamad och oförmögen att komma fram till ett kraftfullt agerande.
Vi måste också vara tydliga i vårt ställningstagande.
Det handlar inte enbart om de vita.
Här har redan på ett mycket bra sätt tagits upp de ohyggligheter som har inträffat tidigare i Matabeleland och ...
(Talmannen avbröt talaren.)
