# ID: svediakorp-gov400469
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 587
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr ordförande!
Jag vill börja med att kommentera nödvändigheten av konditionalitet.
Jag instämmer med många inlägg här.
Jag skulle också vilja säga att det vi möter här är inte ett strängare konditionalitetssystem än det som medlemsstaterna för närvarande följer i sitt bilaterala utvecklingssamarbete, eftersom det nu för tiden är nödvändigt att se till att resursanvändningen motsvarar de mål som satts upp.
Om vi ser till kärnan, är det också länken till att bättre inrikta sig på de sociala aspekterna i HIPC-länderna - det vill säga nyckeln till vad de måste göra.
Det finns också belägg för att Världsbanken och Internationella valutafonden håller på att engagera sig i det eftersom de båda institutionerna har börjat ge prioritet åt dessa aspekter.
Man kan på ett sätt säga att vi upplever en förflyttning från samförstånd i Washington till samförstånd i Köpenhamn.
Det positiva i detta är att med strategidokumenten för fattigdomsminskning håller Internationella valutafonden på att rätta sig efter de mål som Världsbanken satte upp för några år sedan.
Allt detta visar att kampen mot fattigdom står i centrum för insatserna.
Kombinationen att inrikta sig på kanske snävt avgränsade HIPC-länder och att undersöka de sociala konsekvenserna i dessa länder är därmed ganska förnuftigt.
Jag tar upp frågan huruvida det är alltför få länder som deltar i initiativet.
Det skulle vara felaktigt att tänka sig att vi bara helt enkelt skulle kunna bredda dess omfattning och ta emot samtliga utvecklingsländer i det.
Det skulle bli ett antal negativa effekter om så skedde.
I första hand skulle kostnaden för HIPC-initiativet öka dramatiskt för ju rikare dessa länder är, eller mindre fattiga, desto större skuld har de dragit på sig.
Så vi måste komma ihåg att det handlar om att vi måste hjälpa de fattigaste länderna att bestämma på vilka områden de kan klara av den återstående skulden.
Tanken var aldrig att samtliga skulder från länder i tredje världen skulle avskrivas, eftersom det var fullständigt ogenomförbart.
Vad gäller officiell utvecklingshjälp står vi på en nivå av 0,22 procent eller 0,23 procent, långt ifrån målet på 0,7 procent som alla i princip varit eniga om och som bara ett begränsat antal länder verkligen har nått.
De 350 miljarderna skulle inte vara ett hanterligt tal och värdet skulle också bli urvattnat för de fattigaste länderna om pengarna delades av de mindre fattiga medelinkomstländerna.
Jag skulle vilja säga till fru Schörling att nästan alla pengar till HIPC har kommit från befintliga utvecklingsbudgetar.
Det gäller också för den miljard EUF-pengar som vi håller på att omfördela.
Det trevliga här är att AVS-länderna godkände det och detta är en omfördelning där pengar flyttas från de relativt bättre ställda till de fattigaste länderna i AVS-gruppen.
Så det vi gör är mycket konkret när vi förbättrar fattigdomsinriktningen i vår allmänna verksamhet genom denna omfördelning.
Denna del av det är mycket välkommen.
Det fina är att vi hade pengar att kunna göra någonting riktigt värdefullt i egenskap av enda närvarande givare, förutom några huvudgivare som försöker få de andra att skämmas genom att gå framåt och föregå med gott exempel - det vanliga gänget.
Europeiska unionen är annars den enda givaren som kan göra något riktigt värdefullt.
Jag vill slutligen tala om hur tacksam jag är över det sätt på vilket debatten har fortskridit.
Parlamentets intresse är en betydelsefull tillgång för Europeiska unionen.
