# ID: svediakorp-gov400466
# author: Van Hecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 274
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är lovvärt att den internationella gemenskapen nu tydligen ändå menar allvar med skuldminskningen.
Tyvärr kommer den här inspirerade politiken sent, mycket för sent.
Redan i slutet av åttiotalet fastställde Unicef mycket riktigt att de rika i tredje världen fick lånen och att de fattiga belastades med skulderna.
Enligt Oxfam dör det 19 000 barn varje dag i utvecklingsländerna på grund av skuldbördan.
Visserligen som en indirekt följd av de IMF-program som förpliktar länder att minska sina utgifter för hälsovård med en tredjedel.
Är det inte hallucinatoriskt att länder ibland måste använda upp till 40 procent av sin budget till avbetalning av skulder som ofta byggts upp av oansvariga och giriga diktatorer med Världsbankens och privatbankers stillatigande medverkan?
Låt oss därför dra lärdom av historien.
Jag yrkar för en skuldminskning men inte en linjär och ovillkorlig sådan.
Den måste ingå i en integrerad och multilateral strategi.
Den måste kopplas till krav angående ett anständigt styre.
Mot dessa krav måste det stå stenhårda garantier från de berörda länderna.
Garantier att det ekonomiska utrymme som öppnas genom avskrivningen av skulder används för att bekämpa fattigdom.
Garantier att det inte används för finansiering av vapenköp och annan militär verksamhet.
Det, herr Da Costa, är verkligen ingen nykolonialism.
Det är att se till att de europeiska skattebetalarnas pengar inte missbrukas för att finansiera krig, vansinniga krig, i Afrika.
För att ställa villkor krävs mod och, ursäkta att jag säger det, mer mod än vad medlemsstaterna och kommissionen hittills har visat prov på.
