# ID: svediakorp-gov400456
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 827
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
För det första vill jag i denna fråga om de fattiga ländernas skulder, betona att problemet med en delvis skuldavskrivning och avskaffande av skulderna, i det väsentliga, är medlemsstaternas sak och i detta fall har Europeiska unionen bara en roll som marginell fordringsägare.
Det är dock viktigt att notera att Europeiska unionen har deltagit i alla initiativ för att minska de fattiga ländernas skulder.
Jag skulle vilja påminna om att ett initiativ om skulderna i de djupt skuldsatta fattiga länderna antogs 1996 av IMF: s och Världsbankens interims- och utvecklingskommittéer under deras respektive årsmöten. ­ Gemenskapen och medlemsstaterna åtog sig då att delta i detta initiativ och bidra med ett extra stöd till AVS-länderna utifrån det internationella ekonomiska samfundets åtagande om minskning av ländernas skulder till en hållbar nivå, under förutsättning att de skuldsatta länderna genomför program för ekonomiska reformer.
Rådet godkände i juli 1998 ett beslut om extraordinärt stöd till de djupt skuldsatta AVS-länderna, med ett inledande belopp på 40 miljoner ecu från räntorna från Europeiska utvecklingsfonden (EUF).
I juni 1999, på G7-mötet kom stats- och regeringscheferna överens om en utvidgning av initiativet angående de djupt skuldsatta fattiga länderna för att ge en djupare och snabbare skuldlättnad.
Denna inriktning förstärktes ytterligare av institutionerna i Bretton Woods vid sina årsmöten i september 1999.
Inom gemenskapens område beslutade EU: s och AVS-ländernas ministerråd på sitt sammanträde i december, att de orörda planerade medlen från Europeiska utvecklingsfonden skulle kunna användas som subventioner för att täcka de kvarvarande skulderna till gemenskapen, för de första AVS-länderna som är berättigade enligt initiativet " Djupt skuldsatta fattiga länder ", till ett totalt belopp på 320 miljoner euro.
Dessa medel skulle också kunna användas som bidrag upp till ett maxbelopp på 680 miljoner euro till den ekonomiska fonden för de djupt skuldsatta fattiga länderna, inrättad av Världsbanken, för en allmän finansiering av detta initiativ.
Det är planerat att EUF-kommittén skall lägga fram förslag till Europeiska kommissionen i juli i år, för ett genomförande av detta beslut.
Europeiska unionen har också garanterat extra konstitutionella fonder för strukturanpassning, till ett belopp av 250 miljoner euro som skall underlätta möjligheten för de bidragsberättigade länderna att få tillgång till åtgärder för skuldavskrivningar.
Det är också viktigt att tillägga att efter de ovan nämnda resolutionerna, och även de beslut som fattades under toppmötet i Kairo nyligen, har flera medlemsstater förklarat sig villiga att ensidigt öka sina åtgärder för att minska, omvandla eller totalt avskriva betydande belopp för utvecklingsländer, särskilt de djupt skuldsatta fattiga länderna.
Europeiska unionen anser att en förbättring av detta initiativ skall baseras på integrerade program som knyter skuldlättnaden till målen för en hållbar utveckling och minskning av fattigdomen.
Trots Europeiska unionens ansträngningar, handlar inte det nuvarande problemet så mycket om att öka skuldavskrivningen, som att garantera att det förstärkta initiativet för de djupt skuldsatta fattiga länderna verkligen genomförs av alla givare.
Det är också viktigt att USA bidrar med sin andel av de multilaterala skuldlättnaderna, utan vilken detta initiativ i grunden faller.
Vi hoppas alltså att alla givare fortsätter att anstränga sig för att på ett fast sätt genomföra fattade beslut, så att det gynnar så många bidragsberättigade länder som möjligt.
Detta parlament kommer regelbundet att informeras om utvecklingen, framför allt om hur det går med beslutet att delta i initiativet för de djupt skuldsatta fattiga länderna.
När det gäller de frågor som har ställts om övervakning av användningen av de fonder som frigörs genom dessa initiativ, anser jag att vi inte kan göra mer än att uppmuntra de bidragstagande länderna att använda medlen på bästa sätt, eftersom det inte är möjligt att, så som man vill, garantera att de medel som ställs till förfogande genom skuldavskrivningar investeras på det sociala området, främst i sjukvård och utbildning.
Jag tror att detta resonemang och denna typ av interventioner - vilka goda avsikter de än har - kan tolkas, om man vill det, som en strävan mot nykolonialistiska interventioner, vilket aldrig är eller får vara avsikten med en intervention, varken från Europeiska unionens eller medlemsstaternas sida, i den interna förvaltningen, främst när det gäller budgetens genomförande i dessa länder.
Beträffande en total skuldavskrivning, som föreslås av vissa ledamöter, är det värt att påminna om att experterna på området kan anföra vissa argument mot det alternativet.
Det är nämligen föga troligt att privata banker beviljar lån till länder om dessa väntar sig att skulderna skall betalas av helt av statliga fordringsägare.
Dessutom är det viktigt att tänka på att de förväntningar som skapas på det politiska planet, om en automatisk reglering av skulderna, naturligtvis minskar den finansiella beredvilligheten hos låneinstituten.
