# ID: svediakorp-gov400455
# author: Rod (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När jag lyssnar till mina kolleger märker jag att vi alla är överens om fakta.
Siffrorna finns där - tragiska, grymma.
De 50 fattigaste länderna spenderar två gånger mer på sina skulder än vad de får i bistånd.
De fattigaste länderna anslår i genomsnitt 40 procent av sin budget för att betala av sina skulder.
Det hindrar inte bara deras ekonomiska utveckling och drastiskt minskar deras förmåga att erbjuda grundläggande sociala tjänster, såsom vård och utbildning, det skapar också en form av slaveri till de västerländska samhällenas fördel.
Två tredjedelar av skulden genereras faktiskt av räntor på tidigare lån, som de har tagit för att betala det som vi har sålt till dem, som de multinationella bolagen har sålt till dem.
Det påminner starkt om exploateringen av vissa jordbruksarbetare i vissa länder, som får köpa varor till höga priser i arbetsgivarens och ägarens butik, och sedan är tvingade att arbeta i resten av sitt liv för en usel lön för att kunna betala tillbaka sina skulder till just denna butik.
Och vad gör vi åt det?
G 7-länderna aviserade med buller och bång ett program för skuldavskrivning, men villkoren är sådana att de inte går att tillämpa.
Initiativet är nämligen underordnat de makroekonomiska reformprogrammen under IMF: s och Världsbankens ledning, vilka strider mot målen att utrota fattigdomen, eftersom de har en hämmande effekt på förmågan att anslå medel till att erbjuda social service och skapa nya arbetstillfällen.
De aviseringar om skuldavskrivning som har kommit från vissa stora länder är selektiva och förbundna med vissa särskilda intressen, och pengarna tas från utvecklingsbudgeten.
De skuldsatta länderna förväntade sig en stark signal från det möte mellan Europeiska unionen och Afrika som nyligen hölls i Kairo.
Men de fick endast vackra ord, inga konkreta åtgärder.
Vilka initiativ föreslår kommissionen och rådet skall vidtas på europeisk eller internationell nivå, för att ytterligare lätta eller skriva av skulden för att hjälpa de allra fattigaste länderna?
Hur tänker kommissionen se till att de medel som erhålls tack vare en skuldavskrivning verkligen investeras för att utrota fattigdomen och främja en hållbar utveckling?
Och hur reagerar slutligen kommissionen på kraven från vissa organisationer som företräder det civila samhället i länderna i syd, på att förbättra kontrollen över det makroekonomiska anpassningsprogrammet genom att organisera konferenser om nationell utveckling, i syfte att ge allmänheten i dessa länder en chans att slå fast nationella prioriteringar och projekt?
