# ID: svediakorp-gov400454
# author: Coûteaux (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 418
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Under år 2000 har det tagits allt fler initiativ som syftar till att helt eller delvis avskriva tredje världens skulder.
I den här frågan ledde Kairomötet inte till någorlunda tydliga slutsatser, inte mer än något annat möte.
Men den här typen av åtgärder är inte annat än sunt förnuft, och vi skulle vilja fråga rådet om det en dag räknar med att ta itu med detta.
Vi börjar faktiskt närma oss det löjeväckande.
Länderna i syd saknar inte endast finansiella resurser för att betala tillbaka sina skulder, det är också så att den internationella ekonomiska ordningen - som har påtvingat världen en förryckt liberal uppfattning - till råga på allt hindrar flertalet partner i syd att få tillgång till villkor för en i någon mån hållbar utveckling, och då tänker jag särskilt på länderna i Nordafrika och de i södra Afrika.
De trycks ständigt ner av en blind tillämpning av frihandel tillsammans med en besatt och ideologisk privatisering av de flesta av deras rikedomar.
De rika länderna, som enfaldigt anpassar sig efter IMF: s och Världsbankens imperialistiska regler, var likväl de första som insåg att den typen av regler inte får förstöra ett ekonomiskt uppsving, eftersom deras egen utveckling inte skulle ha gynnats utan ett flitigt bruk av protektionism, vilket för övrigt har garanterat en privilegierad roll för staten och offentliga interventioner i alla dess former.
Fred mellan nationer kan endast uppstå med hjälp av jämvikt.
Men den politiska och ekonomiska jämvikten ruinerar tvärtom en alltmer enpolig värld.
Vi är mycket väl medvetna om det: trots den strutspolitik som tillämpas av rika länder som inte bekymrar sig över morgondagen och som för med sig världen på riskfyllda vägar, är det nu dags för oss - samtidigt som parlamentet förlorar sig i detaljer och underordnade frågor - att ha förstånd nog att se på världen i sin helhet.
I stället för att ge upp i öppen terräng och överge den enda förnuftiga politiken, som representeras av Loméavtalen, är det hög tid att inleda ett verkligt ekonomiskt och framför allt politiskt partnerskap med länderna kring Medelhavet och i Afrika.
Men då krävs det att Europa har en tillräckligt legitim och insiktsfull auktoritet för att till varje pris ta sig ur liberalismens fälla.
Det är dock uppenbart att Europa inte äger en sådan auktoritet värdig sitt namn.
