# ID: svediakorp-gov400438
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 545
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kärnan i resolutionen är artikel 86 i fördraget.
I punkt 1 anges att medlemsstaterna beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte skall vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i detta fördrag.
I punkt 2 kompletteras detta i korthet med att företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse skall vara underkastade reglerna i detta fördrag.
Det är kommissionen som skall säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas och utfärda lämpliga direktiv eller beslut vad avser medlemsstaterna.
Ändringen av det direktiv som den här resolutionen gäller måste göra det möjligt för kommissionen att på ett bättre sätt utföra denna uppgift, vilket absolut är nödvändigt med tanke på den allt mer långtgående avregleringen de senaste åren.
Offentliga företag och före detta offentliga företag ger sig allt oftare ut på det kommersiella området där de bland annat med statliga medel konkurrerar med privata företag, med de egna medborgarna alltså.
Det måste dock stå klart att det då absolut inte längre är tal om det så önskade level playing field.
Det medför slöseri med pengar, stör den internationella handelstrafiken och utgör därmed ett hot mot den inre marknaden.
Det är ju inte mer än logiskt och rimligt att offentliga företag är tvungna att följa samma regler som privata företag när de ger sig ut på marknaden.
För att garantera ett level playing field förpliktar kommissionen med en nettoomsättning över 40 miljoner euro att göra en separat redovisning som skall ge insikt i skillnaden mellan de olika verksamheterna med avseende på de kostnader och inkomster som hänger samman med varje verksamhet, på metoden för beräkning av kostnader och intäkter och på användandet av en nettoinkomst för varje verksamhet.
Allt enligt skälen i förslaget.
Kort sagt, var de kommersiella investeringarna egentligen kommer ifrån.
I EMAC och i utskottet var det inledningsvis mycket motstånd mot kommissionens förslag.
Egentligen var det bara ett antal ledamöter från PPE-gruppen och den liberala gruppen som var för den planerade öppenheten.
Det tycker jag var oroväckande.
Vi har valts till parlamentsledamöter för att utöva demokratisk kontroll över det verkställande organet, i det här fallet kommissionen.
Kommissionen är i sin tur ansvarig för att artikel 86 efterlevs.
Å ena sidan är vi alltså skyldiga att se till att kommissionen utför sin uppgift på ett tillfredsställande sätt men samtidigt skulle somliga av oss vilja göra det omöjligt för den.
Vilket intryck ger vi egentligen i en sådan situation?
I alla möjliga lägen ropar vi ut att vi strävar mot rättvis konkurrens och användande av vår inre marknad, men när det verkligen gäller så tänker vi endast på vårt eget bästa.
I betänkandet om Greklands anslutning anklagar jag regeringarna för att de inte gjort det som måste göras.
Motståndarna mot det här direktivet hjälper regeringarna med det.
Som parlament kan vi inte göra något annat än att se till att marknaderna fungerar klart och med öppenhet och insyn, och att vi inte prioriterar det ena företaget framför det andra.
Det här direktivet ser så tråkigt ut men är egentligen " proof putting ".
