# ID: svediakorp-gov400437
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 724
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Målet med direktivet är att identifiera och motverka subventioner som snedvrider konkurrensen.
För detta ändamål är avsikten med direktivet att ålägga de offentliga och privata företag vilka utför uppdrag i allmänhetens tjänst att hålla en delad bokföring; denna bokföring skall för sig omfatta å ena sidan det förbehållna området och å andra sidan de konkurrensutsatta delarna i affärsverksamheten.
Direktivet grundar sig på artikel 86.3 och utfärdas därmed av kommissionen enligt dess befogenhet.
Detta motsvarar egentligen inte längre tidsandan och vad vi föreställer oss under europeisk lagstiftning, och det bör därför ändras.
Dock dagens överläggning bör uttryckligen välkomnas, eftersom den utgör ett exempel på den nya form av genomblickbart lagstiftningsarbete i kommissionen också på områden där kommissionen har egen befogenhet; samt för att kommissionär Monti och hans tjänsteenheter är måna om Europaparlamentets åsikt.
De drabbade företagen har särskilda eller exklusiva rättigheter, eller också framlägger de tjänster med allmänt ekonomiskt intresse.
I den meningen finns här möjligheter att korssubventioner kan förekomma liksom att man överklagar dessa.
Tusentals företag kommer att drabbas.
Det förefaller tveksamt om de verkligen ser vilken belastning det kommer att bli i förhållande till målen med direktivet.
Majoriteten i utskottet för ekonomi och valutafrågor har med eftertryck understrukit dessa regler, med tanke på kravet på ökad öppenhet på den inre marknaden.
Såtillvida är detta också hela utskottets åsikt, även om föredraganden på vissa områden företrätt en minoritetsståndpunkt.
Det är tveksamt om denna åtgärd verkligen är ägnad att lättare kunna efterforska misstankar om konkurrenssnedvridande subventioner, i synnerhet som det inte finns några europeiskt harmoniserade metoder för den interna redovisningen.
Jag formulerar dessa tvivel för att kommissionen i sin bearbetning skall ha möjligheten att undanröja det ena eller andra tvivlet på ett konkret och konstruktivt sätt.
Jag sade tidigare att kommissionen förväntar sig överklaganden på grund av korssubventioner och att den redan tidigare behandlat olika överklaganden.
Därvidlag såg man emellertid på den tiden att kommissionen alltid föreskrivit en sektorspecifik reglering, vilken föreligger på ett flertal olika regleringsområden.
Tyvärr gick man inte vidare på den vägen.
Man kan naturligtvis säga att det är enklare att ha en enhetlig reglering för det återstående områdena, och detta var också majoritetens åsikt i utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Men jag tror ändå att varje direktiv också måste prövas med avseende på effektivitetsprincipen, preciserad måluppfyllelse och differentiering, för att kommissionen skall vara berättigad att på optimalt sätt fullfölja sin kontrollfunktion.
Ytterligare ett problem har förekommit i samband med överläggningarna kring detta direktiv.
Kommissionen har nämligen inte klargjort att det enligt artikel 295 helt och hållet ligger inom medlemsstaternas behörighet att bestämma vilka tjänster som har ett allmänt ekonomiskt intresse och hur de skall tillhandahållas.
Jag frågar mig huruvida kommissionen, genom att inte klargöra detta i direktivet om insyn, steg för steg tränger sig in i denna maktfunktion och därmed försöker urholka subsidiaritetsprincipen.
Det ankommer på medlemsstaterna att avgöra om en viss TV-kanals utbud motsvarar det offentliga uppdraget och om därmed samtliga sändningar skall omfattas av detta eller ej.
Här kan man inte ingripa på EU-nivån.
Såtillvida måste man också i direktivtexten ännu en gång hänvisa till protokollet från Amsterdam, eftersom det där fastslogs att detta är en uppgift för medlemsstaterna, alltså att specificera de finansiella och organisatoriska strukturerna i de offentlig-rättsliga TV-programföretagen och deras enskilda aktiviteter.
Det är explicit tillåtet att lämna bidrag till uppfyllandet av det offentliga uppdraget, vilket också en majoritet i utskottet för ekonomi och valutafrågor beslutat sig för.
För områden utanför det offentlig-rättsliga uppdraget får TV-programföretag förvisso inte erhålla några statliga bidrag.
Kommissionen måste alltså i grunden göra det klart att den ingalunda ifrågasätter betydelsen av tjänster med ett allmänt ekonomiskt intresse i sig.
Den måste göra det klart att utkastet till direktiv inte är ytterligare ett angrepp på systemet med offentliga företag.
Konkurrensreglerna måste självklart efterlevas av alla.
Det är visserligen viktigt och dessutom riktigt att konkurrensreglerna tillämpas effektivt och enhetligt och att korssubventioner som inte berättigar till bidrag förhindras, men konkurrensregler är inte ett ändamål i sig utan ett medel att nå ett friktionsfritt fungerande i den sociala marknadsekonomin på den inre marknaden.
