# ID: svediakorp-gov400431
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 953
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka Goebbels för hans betänkande och alla er som har deltagit i denna debatt.
I dag skärskådar vi betänkandet om konvergensen som handlar om de svenska och grekiska problemen.
Vad Sverige beträffar så har situationen i princip varit oförändrad sedan 1998.
Den ekonomiska situationen är positiv, men den svenska riksbankens anpassning till lagstiftningen har inte skett, och den ingår inte heller i växelkursmekanismen i det europeiska monetära systemet.
Vad Grekland beträffar så är situationen en helt annan.
Grekland uppfyllde inte konvergenskriterierna år 1998 men det gör man i dag.
När jag säger det, menar jag att de uppfyller dessa i strikt bemärkelse, exakt så som de tolkades år 1998.
Det är uppenbart att Grekland har gjort stora ansträngningar, och därför har jag inget att tillägga angående de positiva resultat som ledamot Goebbels lyfter fram i sitt betänkande.
Däremot vill jag ta upp några av de punkter som har kommenterats i dag, angående oron för den grekiska modellen.
Jag kan förstå denna oro med tanke på att Grekland bildar prejudikat inte bara för de nya kandidatländerna utan även för de nuvarande medlemmarna i unionen som i framtiden kan ansluta sig till den gemensamma valutan.
Därför är det uppenbart att det är viktigt hur vi går tillväga med Grekland, men jag vidhåller att det som har gjorts med Grekland är det samma som gjordes med övriga länder då situationen analyserades år 1998.
Orosmomenten är huvudsakligen två: skulden och inflationen.
Är de av varaktig natur?
Är inflationsläget varaktigt - eller hållbart som ni brukar säga?
Det är sant att skulden i Greklands fall ligger på mer än 100 procent av BNI; en situation som i princip är den samma som för den belgiska och den italienska.
Jag finner ingen anledning att jämföra dagens grekiska situation med dagens italienska och belgiska situation.
Vi får inte glömma att Belgien och Italien har gynnats av en skuldsänkning till följd av minskade räntesatser, som framför allt beror på att räntesatserna i deras riksbanker och i Europeiska centralbanken har närmats varandra.
Som en jämförelse kan sägas att den grekiska situationen påminner om den italienska eller den belgiska situationen.
Den andra fråga som har gett upphov till en viss oro är inflationen.
Jag har förståelse för den oron utifrån två argument: för det första stämmer det att den inflationsnivå som krävs för att uppfylla kriterierna har uppnåtts för inte så länge sedan; för det andra att det kommer att ske en minskning av räntesatserna som utan tvekan är positiv för påskyndandet av en minskning av underskottet och skulden, men att detta kan orsaka spänningar på marknaden.
Vad beträffar den första punkten - huruvida Grekland har uppnått inflationsläget med en icke hållbar metod - bör jag göra vissa kommentarer.
Grekland uppfyller inflationskriteriet sedan några månader tillbaka och läget håller på att förbättras avsevärt.
I morse hade jag tillfälle att tala om de grekiska siffror som för några dagar sedan lämnades av den grekiska statistikbyrån.
I morse hade siffrorna från Eurostat nyligen offentliggjorts.
För närvarande ligger det harmoniserade konsumentprisindexet i Greklands fall på 2,1 procent med en nedgång på sju decimaler jämfört med siffran för mars månad; ett bättre läge till exempel än i vissa länder i Ekonomiska och monetära unionen, som Belgien, Spanien, Irland, Italien, Luxemburg och Finland.
Det innebär i en jämförelse att läget i Grekland ärligt talat är bra i dag.
Om vi håller oss till det strikta kriteriet för de senaste 12 månaderna, ser vi att vi för närvarande har en inflation på 2 procent, en situation som är klart bättre än den i Spanien och på Irland och i stort sett densamma som i Italien, Luxemburg eller Nederländerna.
Därför tror jag inte att den grekiska situation bör oroa oss vad siffrorna beträffar.
Men kommissionen delar även den oro som vissa av ledamöterna har gett uttryck för.
Därför har vi framhävt två punkter när vi har diskuterat de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och konvergensbetänkandet.
Det är två saker Grekland måste göra - och den grekiska regeringen är beredd att göra det och har lovat att göra det -: för det första fortsätta föra politiken mot en avreglering och strukturella reformer som gör en förbättring av inflationsläget möjlig; för det andra måste Grekland fortsätta föra politiken för en minskning av underskottet, men i så fall med en kombination av olika politikområden (policy mix) som gör att man, om en ökad efterfrågan till följd av sänkta räntesatser skulle leda till inflationsspänningar, kan omvärdera sin skattepolitik, så att den inte ger negativa effekter på integrationsprocessen i Ekonomiska och monetära unionen.
Jag är övertygad om att allt detta kommer att ske.
Det har den grekiska regeringen lovat.
Därför tror jag inte att Greklands anslutning till euron kommer att bli något hinder för euron utan snarare ett stöd.
Euron visar att den fortsätter att vara en eftertraktad valuta som vissa länder vill ansluta sig till.
Jag hoppas att andra medlemsländer de närmaste åren kommer att följa den väg som Grekland nu slår in på.
Det här är slutet av en process.
Vi måste vänta på att den kulmineras i och med besluten i juni, men jag är övertygad om att vi genom att välkomna Grekland till euron när det blir dags, kommer att vinna större trovärdighet inför varje typ av motargument vad gäller framtiden för den gemensamma valutan.
