# ID: svediakorp-gov400426
# author: Langen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det råder inga tvivel om att Grekland har underkastat sig stora bemödanden för att uppfylla konvergenskriterierna.
Detta är något som vi absolut bör ge landet vårt erkännande för, dock som föredraganden Goebbels sade är Grekland faktiskt inte fullt kvalificerat.
Frågan om hållbarhet inställer sig på nytt.
Kollegan Randzio-Plath betonade återigen vikten av hållbarheten i uppfyllandet av konvergenskriterierna.
Ser vi oss omkring i Europa så kan vi konstatera att överallt där socialister är eller nyligen har kommit till makten i regeringsställning finns problem med hållbarheten.
Det gäller även de stora länderna Tyskland, Frankrike och Italien.
Detta kan kommissionen i dess egenskap av fördragens väktare inte bara förbigå och låtsas som om allt var i sin ordning.
Det som vi i dag har att besluta om är viktigt därför att flera medlemsländer står på tur att ansluta sig till euroområdet, och därför måste vi tillämpa samma kriterier på Grekland.
För två år sedan anslöt sig Grekland till EMU och revalverade vid årsskiftet drakmen.
Den punkten är till stora delar uppfylld.
Det andra är att man i varje fall på kort sikt nått en godtagbar inflationstakt.
Om detta kommer att bestå återstår att se.
Jag skulle hellre ha sett att man flyttat inträdet ett år framåt, till 1 januari 2002.
Räntegapet uppfyller - som man pekat på - inte på långt när de kriterier som föreskrivs i Maastrichtfördraget.
Skuldsättningen har bara kunnat minskas en del, på åtta år med sex procentenheter, i motsats till Italien och Belgien, länder som har lyckats med betydligt större minskningar.
Huruvida det finns en hållbarhet i detta betvivlar jag verkligen.
Privatiseringen av statliga verksamheter har bara tagit små steg framåt.
I grund och botten får endast 49 procent av den statliga ägandeandelen säljas, dvs. det handlar om privat kapitalanskaffning, inte mer.
Det är alltså inte fråga om någon äkta privatisering.
Beslutet om anslutning får inte vara ett tillfällighetsbeslut.
I Europaparlamentet finns det en stark minoritet som önskar en grekisk anslutning men som anser att det är för tidigt nu; frågan om hur vi förhåller oss nu påverkar också om euron på sikt kommer att bli stabil, inåt och utåt.
Låt mig också göra en sista anmärkning gällande jämförelserna med D-marken 1985.
Man kan över huvud taget inte göra denna jämförelse.
1985 fanns inte ens den europeiska enhetsakten.
I dag har vi en förverkligad inre marknad.
Herr kollega, ni kan inte jämföra äpplen och päron.
Håll er därför liksom vi till en strikt uppfyllelse av konvergenskriterierna.
