# ID: svediakorp-gov400380
# author: Koulourianos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kära kolleger!
Våra reservationer angående Greklands anslutning till EMU är inte en fråga om principer utan grundar sig på faktiska händelser, både rörande EMU i allmänhet och rörande den grekiska ekonomin.
Beträffande EMU i allmänhet är vi för en verklig ekonomisk och monetär union.
Tyvärr är unionen bara monetär och inte ekonomisk.
Den är en MU och inte en EMU.
Vi vet att EMU föddes i förtid av politiska skäl som härrör från händelserna 1989 och 1990.
Nedkomsten ägde alltså rum för tidigt, Euron fick ligga i kuvös och förlorade vikt.
Den åsikten har även uttryckts av nobelpristagarna och ekonomerna Friedman, Tobin och Modigliani.
Skapandet av EMU föregicks inte av ett avtal om den ekonomiska politiken som medlemsstaterna måste följa.
Först nu försöker kommissionen och rådet att skissera en gemensam politik för vissa ekonomiska problem, som t.ex. arbetslösheten och konkurrensen.
Men vägen är lång, full av äventyr, som diktaren säger.
I Goebbels betänkande sägs att parlamentets yttrande inte kan vara något annat än politiskt och han försäkrar oss att det inte ligger någon politisk risk i Greklands anslutning till euroområdet.
I betänkandet tilläggs emellertid att det finns ekonomiska risker och att de är större för Grekland än för länderna i euroområdet.
Vi håller med.
De övriga 14 medlemsländernas ekonomi är inte i fara.
Det är givetvis svårt för mig att förstå hur någon så lätt kan skilja mellan politiska och ekonomiska risker.
Men må så vara.
Beträffande Grekland syftar våra reservationer på de ekonomiska risker som nämns i betänkandet.
Den ekonomiska politik som har bedrivits i Grekland de senaste åren har haft som enda syfte att uppfylla konvergenskriterierna.
Ansträngningarna har koncentrerats på att förbättra de kvantitativa värdena och inte på det som är av störst betydelse för ekonomin.
Ekonomins konkurrenskraft har inte blivit bättre, arbetslösheten fortsätter att öka.
De nödvändiga strukturella förändringarna har inte blivit av och privatiseringarna har presenterats som det nya universalmedlet för utveckling och välstånd.
Ojämlikheterna i inkomst har vuxit för de kvantitativa värdenas skull, vilket resulterat i att siffrorna varit framgångsrika, men folket har lidit.
Med fullständig ärlighet sägs i Goebbels betänkande att beträffande konvergensen är unionens alla regeringar skyldiga att visa resultat, men de har möjlighet att välja medel.
Det är alltså den grekiska regeringens val av medel vi har invändningar emot.
De medel som valdes var inte ekonomiskt lämpliga och inte heller socialt rättvisa.
De rika blev rikare och de fattiga blev fattigare.
Med landets inträde i EMU ger vi oss ut på djupt vatten, och sedan får man se vem som klarar sig.
