# ID: svediakorp-gov400375
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europaparlamentets betänkande om Greklands införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2001 är anmärkningsvärt, vilket beror mer på den uttryckta politiska viljan att utvidga euroområdet än på angelägenheten om teknisk precision.
Men det stämmer att Grekland har gjort stora ansträngningar för att uppfylla Maastrichtkriterierna och att landet har lyckats ganska väl, förutom i vissa fall som i fråga om statsskulden, fast i det avseendet har vissa länder i euroområdet inte mycket att lära Grekland.
Dessa små svagheter, som skulle ha fått få konsekvenser om euron hade varit stark, riskerar nu - mot bakgrund av värdeminskningen, då minsta tvetydighet noteras på den gemensamma valutans minuskonto - att få mycket mer negativa följder, av psykologiska skäl.
EU-institutionerna har dock inte trott sig behöva skjuta upp Greklands anslutning eftersom man inte vill ge ett intryck av rädsla, och ur deras synvinkel framstår den uppfattningen som tämligen logisk, om än något riskfylld.
Gruppen Nationernas Europa ger dem i princip rätt, men stöder sig på ett helt annat resonemang.
Vår spontana reaktion skulle självklart vara att inte delta i en debatt som enligt många av oss inte är vår sak.
Men å andra sidan anser vi att ett utvidgat euro-område i slutändan kan bli en stimulans för välgörande reformer.
Ju mer området utvidgas, desto svårare blir det för den gemensamma valutan att företräda mycket olika nationer, och i desto högre grad kommer man att inse att det vore enklare att luckra upp systemet genom att låta euron utvecklas till en enkel gemensam valuta som med en viss flexibilitet placeras ovanför de nationella valutorna, men utan att dessa avskaffas.
Denna lösning för utvecklingen mot den gemensamma valutan skulle utan tvivel göra det möjligt att ansluta de länder i unionen som hittills har stått utanför euroområdet, att skapa en gemensam referens för alla och att äntligen överbrygga en klyfta som i dag är katastrofal för hela Europas trovärdighet.
