# ID: svediakorp-gov400370
# author: Goebbels (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,011
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Grekland blir det tolfte landet som ansluter sig till euron.
Grekland behöver inte be om att få träda in i euroområdet.
Landet är fullt kvalificerat att vara en av de stater som år 2002 inför euron som ett effektivt och definitivt betalningsmedel.
Att Grekland uppfyller kriterierna om ekonomisk konvergens är en realitet.
Det är ett resultat av en stabiliseringspolitik som de grekiska myndigheterna har fört på ett mycket konsekvent sätt sedan 1996.
I början av 1990-talet ansågs Grekland vara Europas mesta ekonomiska sjukling.
Inflationstakten låg över 20 procent.
Europeiska unionen bedömde officiellt landets budgetunderskott som alltför stort.
Den offentliga sektorn hade en beryktat illa skött förvaltning.
Nära hälften av statsskulden hade sitt ursprung i att staten kontinuerligt överförde medel till offentliga företag.
Stora internationella organisationer, såsom IMF, OECD, kommissionen och även Europeiska centralbanken (ECB), talar i dag generellt i berömmande ordalag om grekernas ansträngningar.
Man måste dessutom konstatera att också de privata aktörerna har upptäckt Grekland.
Landet har under de senaste åren blivit en betydande nettomottagare av utländskt kapital.
Börsen har fått ett snabbt uppsving.
De internationella kreditvärderingsinstituten har förbättrat de grekiska lånens rating.
Situationen är självfallet långt ifrån perfekt.
Det kvarstår problem bl.a. när det gäller omstruktureringen av den offentliga sektorn.
Utskottet för ekonomi och valutafrågor insisterar på följande punkter.
Grekland måste fullfölja sina insatser så att de förverkligade framstegen i fråga om sänkt inflation blir varaktiga.
Regeringen måste stärka den anti-inflatoriska inriktningen på den ekonomiska politikens instrument, framför allt på budgetområdet och i lönepolitiken.
Att samtliga parter på arbetsmarknaden samarbetar framstår som ytterst viktigt för att bevara en icke-inflatorisk tillväxt.
Även om det har gjorts avsevärda framsteg när det gäller genomförda strukturella reformer, måste Grekland öka takten för de reformer som fortfarande krävs, bl.a. att verkligen införliva den europeiska lagstiftningen i den nationella rätten.
Parlamentet rådfrågas inom ramen för det politiska beslut som skall fattas av Ekofin-rådet efter en överläggning vid Europeiska rådets nästa möte.
Parlamentets svar kan således endast vara politiskt, dvs. positivt eller negativt, precis som alla definitiva beslut i god demokratisk ordning.
Greklands anslutning till euroområdet medför inga politiska risker.
Grekland har rätt och faktiskt skyldighet att ansluta sig till EMU.
Utan tvekan finns det ekonomiska risker, men de är större för Grekland än för länderna i euroområdet.
Genom att träda in i euroområdet kommer Grekland att tvingas bevara den stabilitetskultur som inrättades 1996 och som består i att bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik.
Men den har redan skapat en god cirkel som leder till en hållbar icke-inflatorisk tillväxt.
Det visar att stabiliteten inte är ett mål i sig, utan att den bör vara ett redskap för en sund tillväxt.
Den stora majoriteten i utskottet för ekonomi och valutafrågor begär därför att parlamentet skall rösta för Greklands anslutning till euroområdet år 2001.
Herr talman!
Tillåt mig att framföra några personliga synpunkter.
Jag vill gratulera den danska och den svenska regeringens beslut att rådfråga medborgarna om den gemensamma valutan.
Jag önskar att resultaten av dessa demokratiska rådfrågningar blir positiva.
På samma sätt önskar jag att Förenade kungariket inom en snar framtid säger ja till den gemensamma valutan.
De femton staternas gemensamma ambition att skapa en allt fastare sammanslutning, vilket bl.a. innebär ett område utan interna gränser, kan inte lyckas helt utan en gemensam valuta.
Förenade kungariket, som är ett av världens främsta affärsområden, kommer inte att kunna begära alla fördelar med en ständigt mer integrerad europeisk finansmarknad utan att bli en fullvärdig deltagare och utan att åta sig det ansvar och de begränsningar som följer av den ekonomiska och monetära unionen.
Vissa kolleger kommer i morgon att rösta mot mitt betänkande, eller avstå från att rösta.
Somliga är motståndare till euron - vilket de har rätt till - andra försöker politisera de reella farhågor som förhållandet mellan euron och dollarn väcker hos unionsmedborgarna.
Man måste insistera på det faktum att euron är en stabil valuta.
Köpkraften för medborgarna i euroområdet har praktiskt taget inte minskat eftersom inflationen är och förblir mycket dämpad.
Eurons värde har självklart minskat gentemot dollarn, och i mindre utsträckning gentemot yenen och pundet.
I ett system med flytande växelkurser är sådana fluktuationer oundvikliga.
Euron har för den skull inte blivit en svag valuta.
Under de senaste 20 åren har den tyska marken genomgått betydligt större variationer i förhållande till dollarn.
1985 var en dollar värd 3,5 D-mark.
För att nå en så låg nivå gentemot dollarn krävs det att eurons kurs faller till under 0,6 för en dollar.
Somliga påstår att euron inte värderas av finansmarknaderna på grund av att Europa släpar efter med strukturella reformer.
Men vilka strukturella reformer har Tyskland vidtagit sedan 1985 för att D-marken skulle återfå ett värde av 1,7 eller 1,8 för en dollar?
Faktum är att det ekonomiska läget i Europeiska unionen är mycket sunt, mycket mer gynnsamt än under föregående decennium.
Det enda orosmolnet är arbetslösheten, som visserligen går tillbaka men som fortfarande är alltför hög.
Men det är med största säkerhet inte finansmarknaderna som kommer att glädjas mest åt den fulla sysselsättningens återkomst.
Goda nyheter på sysselsättningsområdet gör i allmänhet börsen ängslig, eftersom det skapar en rädsla för ökad inflation.
Finansmarknaderna fungerar faktiskt enligt en egen logik.
Där eftersträvas omedelbara vinster, något som för närvarande garanteras på ett bättre sätt i Förenta staterna, som bl.a. har högre räntor.
Denna tendens kommer att hålla i sig, eftersom Federal Reserve just har höjt sina räntor.
Men eftersom det är flockmentaliteten som råder på marknaderna kommer man till slut att inse, herr talman, att euron är en valuta som på medellång sikt är säkrare än dollarn.
