# ID: svediakorp-gov400366
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 924
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag förstår att det inte är lätt att i en debatt som den vi för i dag hålla isär de aspekter av vår politik som vi i vanliga fall föreslår i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, i stabilitets- och tillväxtpakterna eller i hänvisningarna till de betänkanden om konvergens som kommer att vara föremål för den tredje debatten denna förmiddag.
I den just förda debatten har vi blandat dessa tre komponenter.
Jag vill huvudsakligen ägna mig åt det jag bedömer som viktigt i dag, nämligen stabilitetspakten, även om jag också kommer att kommentera några av de anspelningar som har gjorts på andra frågor.
För det första håller jag med om Pomés analys, vad gäller behovet av en större samordning, som inte är förenlig med subsidiariteten, och jag finner hans andra krav intressanta om en ingående granskning av kostnaderna och intäkterna, förekomsten av olika ramar eller de viktigaste åtagandena för den nationella politiken.
Ändå vill jag påminna er om att det inom subsidiaritetens ramar är upp till medlemsstaterna att fastställa sina egna stabilitets- och tillväxtprogram.
Kommissionen skall göra en bedömning av dessa men inte utfärda anvisningar i frågan.
Varken om stabilitetsprogrammen eller de strukturella reformerna, som ni nämnde.
Dessa strukturella reformer är snarare föremål för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Däremot finns det en fråga - den tredje frågan ni tog upp - som befinner sig mellan den strukturella reformens område och skyldigheterna av skattemässig natur vad gäller underskottet och framför allt stabiliteten hos de offentliga finanserna i synnerhet på skuldområdet.
Jag syftar då på det demografiska problemet, närmare bestämt den stigande åldern hos befolkningen.
Det stämmer att detta är ett mycket större problem än det problem som endast är av finansiell natur, och det är en viktig angelägenhet som vi poängterade i Lissabon.
Jag kan tala om att det i det här fallet - som i en annan kommentar av ledamot Randzio-Plath om behovet av att jämföra programmens kvalitet och en större harmonisering, eller det ledamot Gasòliba i Böhm till exempel sade om att fördjupa skattereformerna - i vår nuvarande planering finns en rimlig chans att uppfylla målen i stabilitets- och tillväxtprogrammen och vi anser att vi bör ägna större uppmärksamhet åt det vi kallar hållbarhet och kvalitet hos de offentliga finanserna.
Vi kommer i maj månad att lägga fram en rapport i just den här frågan, där vi försöker se inte bara typen av intäkter utan även typen av kostnader; hur man har lyckats minska det offentliga underskottet och vilka instrument som har använts.
Det rör sig om instrument av permanent karaktär och de uppvisar samma drag i de olika medlemsstaterna.
Vi kommer också att ta upp frågan om våra framtida skyldigheter.
I många fall har medlemsstaterna skyldigheter som inte räknas som en skuld men till slut blir en skuld av det ena eller andra slaget.
Allt detta innebär att vi kan påbörja den debatt som ni har väckt.
Jag tror att tiden är inne för att fördjupa och fullfölja denna typ av jämförelser.
Nu när detta är sagt vill jag tacka för den möda ni har lagt ned på att utvärdera det arbete vi har åstadkommit.
Jag tror att problemen med stabilitet och konvergens huvudsakligen kan definieras - något som ni på ett fint sätt har lyft fram, herr Pomés - för det första tack vare att vi har uppfyllt de fastlagda målen; för det andra för att vi följer samma linje.
Däremot är det objektiva uppfyllandet, vad gäller minskningen av det offentliga underskottet, mindre målinriktat - till följd av ett bättre ekonomiskt läge - och detta gynnsamma ekonomiska läge måste vi dra nytta av, inte för att backa utan för att fortsätta framåt i rätt riktning.
Jag sade att jag vill kommentera ytterligare två punkter som har tagits upp i frågor som inte direkt rör detta betänkande utan snarare nästa betänkande.
Ledamot Karas talade om det grekiska problemet och problemen med hållbarhet beträffande konvergenskriterierna.
När det gäller Grekland har man inte gjort annat än att tillämpa exakt samma kriterier som tillämpades vid tidigare utvärderingar.
Jag förstår den oro som kommer till uttryck i kommissionens rapport, för en hållbar inflation, men jag skulle även vilja ge några uppgifter som kan klargöra situationen.
Enligt de senaste uppgifterna från det harmoniserade konsumentprisindexet - som offentliggjordes den 15 maj och avsåg april månad - håller det i Grekland på att ske avsevärda förbättringar vad inflationen beträffar, jämfört med den tidigare situationen: den har sjunkit från 2,8 procent till 2,1 procent och enligt det icke harmoniserade indexet är siffrorna i april ännu bättre än i mars månad.
Därför anser jag att oron för inflationen i Grekland ibland är överdriven.
För det andra är det er uppgift att diskutera problemen angående de ändringsförslag som ni vill göra till Pomés betänkande.
Jag vill bara när det gäller två ändringsförslag från er grupp påpeka att det i det ena förekommer ett mindre fel beträffande det datum då Grekland ansluter sig till växelkursmekanismen i det europeiska monetära systemet; och i ändringsförslag 4 skulle det enligt min uppfattning vara klokare att lägga fram ett positivt förslag beträffande den grekiska regeringens framtida åligganden, i stället för att lägga fram ett förslag som ger upphov till tvivel på dess förmåga att uppfylla sina åligganden.
