# ID: svediakorp-gov400364
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 418
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mina herrar och damer kolleger!
Pomès Ruiz betänkande har turen att utvärdera tillämpningen av stabilitets- och konvergensprogrammen under ekonomiska förhållanden som har varit gynnsamma för att dessa program skall slå väl ut.
Den föredragande klagar på att målen förmodligen har uppnåtts på grund av att skatteintäkterna har varit högre än de förväntade och att räntorna har haft en gynnsam utveckling snarare än medlemsstaternas ansträngningar i sig.
Detta sätt att uppfatta frågan avslöjar ett förmodligen inskränkt sätt att se på finanspolitik.
Enligt min egen uppfattning finns det inget klandervärt i om vi kan lyckas med att få budgetarna i balans genom utveckling och inte bara genom att påbjuda en spartansk svångremspolitik i medlemsstaterna.
Att sträva efter en budgetbalans enbart genom nedskärningar av utgifterna, medan vi naturligtvis samtidigt vill ha skatteminskningar, är något som leder bortom saneringen av ekonomin och andan i stabilitetspakten till, åtminstone såvitt jag förstår, en begränsning av den offentliga sektorns del av ekonomin.
Detta är något utöver stabilitetspakten.
Den här tendensen märks också då man nämner att skatterna och samhällets intäkter i Europa uppgår till ca 46 procent av BNP, medan de i USA och Japan uppgår till bara 30 procent.
Men de är större i Europa p.g.a. välfärdsstaten.
Om herr Pomés Ruiz partigrupp vill ändra den politik som har att göra med välfärdsstaten, bör de framföra det uttryckligt och inte lägga fram det som en del av stabilitetspakten.
Jag har inte kunnat se i rapporten att man åberopat något som ger anledning att särskilt nämna Grekland, som herr Karas gjorde, men eftersom ämnet har kommit på tal skulle jag vilja säga följande: det är inte riktigt att säga att inflationen i Grekland bara minskat de senaste månaderna.
Under åtta år har inflationen, efter fortlöpande och stora ansträngningar, minskat från 18 procent till 2 procent.
Jag hade hoppats att vi skulle ha rätt att få ett mer generöst mottagande av denna stora ansträngning som har inneburit uppoffringar av det grekiska folket.
Att säga att man i Grekland inte kommer att kunna bibehålla de uppnådda kriterierna är, ursäkta mig, att döma på förhand.
Hur kan vi veta att Grekland inte kommer att kunna bibehålla dem men att t.ex. andra länder i Europeiska unionen kommer att göra det?
Det grekiska folket har beslutat sig för att tillämpa kriterierna och kommer att visa denna beslutsamhet i fortsättningen.
(Applåder)
