# ID: svediakorp-gov400349
# author: Brie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 405
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De av kommissionen framlagda ekonomisk-politiska rekommendationerna samt betänkandet av kollegan Katiforis är inte något jag ser alltigenom positivt på, det finns en del där som bör tänkas över.
Själva huvudkonceptet måste vi avvisa.
För det första: Det är frapperande hur okritiskt övriga partigrupper övertar en dogmatisk nyliberalism.
I motiveringarna registrerar man tillbakagången för offentliga investeringar i infrastrukturen med tydlig oro, men i slutsatserna varnar man uttryckligen för en aktiv offentlig investeringspolitik.
Vad jag kan se är flexibilitet, avreglering och monetarism de enda tankarna man har med denna politik.
Om det uttryckligen sägs att målen med stabilitetspakten för närvarande är rättesnöret för den ekonomiska politiken och att kommissionen rentav vill gå ännu längre, så måste det därvid bli så att sociala, kulturella och ekologiska krav rent principiellt kommer till korta.
För det andra: Man kräver med hänvisning till den tekniska omvandlingen, jag citerar: " en fullständig omvandling av arbetsvillkor, belönings- och skattesystem ", utan att hänvisa till nödvändigheten av att man bibehåller och förnyar de sociala och demokratiska institutioner som hittills har utgjort kärnan och framgången för den europeiska samhällsmodellen.
För det tredje har det redan nämnts att en ny tillväxtfetischism postuleras i betänkandet.
Full sysselsättning och till och med övergången till det s.k. kunskapssamhället sägs vara praktiskt taget helt beroende av en högre tillväxt.
Vad som däremot ignoreras är: en rättvis fördelning av den befintliga mängden av förvärvsarbetstillfällen, förverkligandet av en modern tredje ekonomisk sektor för sociala, kulturella och ekologiska tjänster, regionaliseringen av ekonomiska kretslopp, om man skall ha efterfrågepolitik och till och med de sociala och utbildningspolitiska och kulturella delarna av kunskapssamhället.
För tillväxtens skull ställer man i motiveringen till och med i utsikt att man skulle kunna bryta mot de för överlevnaden avgörande klimatbesluten från Kyoto.
Detta menar jag är verkligen en skandal!
För det fjärde: Den ytterligare flexibiliseringen av de finansiella systemen får stöd, i stället för att man äntligen tar itu med problemet som ligger i följande tydliga samband: att den även i betänkandet berörda strukturella bristen på investeringar hänger ihop med ett politiskt gynnande av de spekulativa valuta- och aktietransaktionerna medan realekonomiska investeringar försvåras.
Det är ett ekonomisk-politiskt förnuftsbud att man äntligen på ett seriöst sätt tar itu med koncept som bland andra Tobin-skatten.
