# ID: svediakorp-gov400345
# author: Cappato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera föredragandena just av de skäl som föregående talare tyckte så illa om, dvs. på grund av de liberala tankegångar som ryms i dessa betänkanden.
I själva verket står Europeiska unionen och dess institutioner i dag inför ett vägval, något som den senaste tidens utveckling för euron visar: å ena sidan en väg som innebär välstånd och tillväxt och för att kunna slå in på den måste EU ha modet att genomföra radikala strukturella reformer som innebär avregleringar; å andra sidan den väg som innebär ett bevarande och förevigande av en korporativ och statlig vision av ekonomin, den vision som dömer många europeiska länder till en kraftig arbetslöshet, två eller tre gånger så hög som den amerikanska, och till att spela en marginell roll i de sektorer av ekonomin som är mest innovativa och dynamiska.
Mot den bakgrunden kan jag bara uttrycka min stora tillfredsställelse med innehållet i Katiforis och Pomés Ruiz förslag, som klart och tydligt understryker att avreglerade och flexibla marknader, speciellt arbetsmarknaden, en drastiskt minskning av skattetrycket, en djupgående reformering av de offentliga pensionssystemen och statens gradvisa utfasning från ekonomin, i första hand genom privatisering av företag som är offentligt ägda, alla är åtgärder som inte längre kan skjutas upp om man vill undvika att bygga ett Europa som visserligen är förenat, men som förenas av arbetslöshet, av marginalisering av de svagaste, ungdomar och kvinnor framför allt, av en byråkratisering av samhällets sociala sfär, dvs. ett Europa som inte klarar av att skapa vare sig tillväxt eller sysselsättning.
Detta är, för övrigt, eurons problem, en valuta som lider av en strukturell kris, av stelbenta och hyperreglerade marknader.
Man talar om en politisk styrning av ekonomin på europeisk nivå som ett svar på denna kris.
Men se upp!
Om den politiska ledningen skall vara en ledning som överför de nationella ekonomiernas centralstyrning till Bryssel, så tror jag att detta skulle vara ett dåligt val.
Även vi, de italienska radikala, vill se en politisk ledning, men en liberal, federalistisk ledning med få, tydliga lagar och ingen inblandning från statens sida, inte heller från den europeiska statens, i ekonomin.
