# ID: svediakorp-gov400340
# author: Bonde (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Betänkandet är motsägelsefullt.
I punkt 14 stöder det stabilitetspaktens krav på att prisstabiliteten alltid måste gå före hänsynen till sysselsättning.
På andra ställen efterfrågas ökad sysselsättning och demokratiskt inflytande över den ekonomiska politiken.
Men inflationen skall ju alltid ligga på mellan noll och två procent.
Det stöder man, även om inflationen bara har legat på den nivån under sex år i efterkrigstidens Tyskland och Danmark.
Men nu är man helt säker på att den utvecklingen alltid kommer att vara den bästa för alla länder i alla tider.
Vi behöver inte längre några folkvalda politiker för att skapa den rätta policymixen.
Vi har en riksbank som fastställer räntan utifrån inflationen.
På det viset kan euron tillåtas falla och räntan skrivs upp, så att tillväxten sjunker och arbetslösheten stiger igen.
Det är värre än de heliga korna i Indien, men det protesterar man inte emot i betänkandet.
I punkt G skapar man däremot en ny helig ko: det höga skattetrycket.
Socialförsäkringsbestämmelserna skall granskas kritiskt och de sociala kostnaderna sänkas, men man kan ju också spara in på de sociala kostnaderna genom att placera sysselsättningen främst bland de ekonomiska målen.
På det sättet skulle de som får socialbidrag och arbetslöshetsersättning kunna få byta ut sitt bidrag mot en riktig lön.
Det finns ett annat recept på ekonomisk politik, men den strider mot fördraget.
Underskottet till följd av finanslagstiftningen får i vanliga fall vara högst en procent av nationalprodukten - oberoende av om pengarna går till investeringar som senare kan innebära ett intjänande av ett betydligt större underskott.
Det kan inga val i medlemsländerna eller till Europaparlamentet ändra på, och det är absurt.
Det strider mot alla erfarenheter och innebär ett förnekande av den demokratiska princip som förenar våra länder och innebär att väljarna kan gå till valurnorna och rösta fram en högre sysselsättning, även om inflationen emellanåt överstiger två procent.
