# ID: svediakorp-gov400331
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,062
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det förslag till resolution som utskottet för ekonomi och valutafrågor presenterar för parlamentet innehåller en, i stort sett, mycket positiv bedömning av kommissionens rekommendation om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för medlemsstaterna.
Kommissionen har som vanligt arbetat effektivt och omsorgsfullt och stöder sina förslag på en imponerande ekonometrisk analys som jag skulle vilja berömma offentligt.
Rekommendationen för år 2000 har formulerats under förhållanden med en gynnsam utveckling och optimistiska framtidsutsikter för den europeiska ekonomins utveckling.
Utsikterna för en ökning av bruttonationalinkomsten i Europa med över 3 procent för åren 2000 och 2001 3,4procent enligt de senaste prognoserna för år 2000 ligger betydligt över medeltalen för tillväxt under hela 1990-talet som var verkligt nedslående.
Dessa resultat öppnar på så vis möjligheter eftersom de skapar en bas från vilken Europas ekonomi kan skjuta i höjden med en hållbar ökande tillväxt och en ekologiskt hållbar utveckling.
Vi behöver knappast betona att en hållbart ökande tillväxt utgör en förutsättning för att öka sysselsättningen och för att stärka Europas konkurrenskraft i den globala ekonomin.
Utskottet för ekonomi anser att den utvecklingstakt som krävs, bäst kommer till stånd med en tillväxt av BNP på minst 3 procent, att den takten inte kan uppnås varaktigt utan en verklig ökning av tillväxten för den potentiella produktionen (potential produkt) inom unionens ekonomi och att en ökning av den potentiella produktionen förutsätter investeringar inom produktionen; kommissionen undviker dock att fastställa andelen av BNP som utgörs av dessa investeringar.
Utskottet för ekonomi antar åsikten att kvantitativa ekonomiska mål kan vara användbara men vidhåller att man genom att ställa upp dessa mål inte får försvaga de mål som har satts upp i stabilitetspakten och som utgör grundläggande riktlinjer för den ekonomiska politiken inom eurozonen.
Trots denna generella reservation uttrycks i utskottets betänkande tillfredsställelse över att kommissionens rekommendation upprepar det kvantitativt bestämda mål som fastställdes i ordförandeskapets slutsatser vid Europeiska rådets möte i Lissabon om en ökning av sysselsättningsgraden från 61procent till 70 procent år 2010 och en ökning av antalet kvinnor från 51 procent till mer än 60 procent år 2000.
Utskottet för ekonomi förordar att den nödvändiga ekonomiska tillväxten måste stödjas på en ordning med prisstabilitet och budgetdisciplin, rimliga löneökningar fastställda med prisstabiliteten som bedömningsnorm, produktionstillväxt samt minskning av enhetsarbetskostnaden även vid en minskning av arbetstiden.
Utskottet tror också på en friare konkurrens, att de nationella konkurrensmyndigheterna bör stärkas och att de små och medelstora företagens sammanslutningar bör stödjas särskilt, att den inre marknaden befästs i synnerhet inom sektorn för de allmännyttiga företagen liksom för finansiella tjänster.
Särskilt för de senare, något som det bland oss råder stor enighet om, kommer vi med ett gemensamt ändringsförslag begära att tillämpningen av åtgärdsprogrammet för finansiella tjänster påskyndas till år 2003 i stället för 2005.
En majoritet av utskottet anser att om marknaden aktiveras så kommer det att medföra en nödvändig ökning av investeringarna med rena marknadsmässiga medel.
Samtidigt är utskottet dock positivt till en omstrukturering av de statliga utgifterna till förmån för investeringar som kan motiveras då de är motiverade utifrån förhållandet kostnad-vinst, men avvisar offentliga investeringar som ett sätt att endast hantera ekonomiska fluktuationer.
På det hela taget ställer sig utskottet positivt till de utmaningar som framhölls vid Europeiska rådets extra möte i Lissabon: full sysselsättning, kunskapsbaserad ekonomi, modernisering av de sociala trygghetssystemen samt problemet med en åldrande befolkning.
Utskottet uttrycker dock oro över den klyfta man kan se mellan de stora utmaningarna och de ofta slentrianmässiga rekommendationerna till särskilda åtgärder för olika delfrågor.
Därför uppmanas kommissionen och rådet att allvarligt överväga behovet av en omvälvande förnyelse av den intellektuella processen bakom utarbetandet av de allmänna riktlinjerna.
Kommissionen återkommer också enträget till parlamentets gamla begäran om att ingå ett interinstitutionellt avtal mellan rådet, kommissionen och parlamentet när det gäller att anta resolutionen, trots att det portugisiska ordförandeskapet får tack för sitt välvilliga samarbete i denna fråga.
Men det är fråga om ett ad hoc-samarbete och inte ett samarbete som är en reflektion av ett interinstitutionellt avtal, och det anser vi vara en svaghet i vårt förfarande.
Mina damer och herrar kolleger!
I vårt arbete i utskottet för ekonomi har vi lyckats uppnå ett betydande samförstånd.
Jag skulle vilja understryka att det råder en allmänt positiv uppfattning om att målet full sysselsättning under det kommande decenniet är möjligt att uppnå.
Naturligtvis finns bland oss vissa olikheter i bedömning beträffande vilken metod som behövs för att nå dessa mål.
Vissa av oss anser att det skulle underlätta för Europa att konkretisera ansträngningarna i den riktning som behövs om kvantitativa mål fastställdes, även utan ett åtagandebemyndigande.
Det påpekandet gäller särskilt målet om nödvändig investeringsgrad, som behövs för att få den möjliga ekonomiska tillväxten att öka till och ligga kvar på 3 procent.
Den graden av tillväxt känner vi igen sedan tidigare.
Kommissionen har med sina utredningar fastställt den upprepade gånger och det skulle inte ha skadat om vi hade tagit den till oss.
Vi skulle också ha kunnat uttrycka mer tydligt den allmänna, tror jag, känslan av att det krävs en nystart bland de intereuropeiska nätverken och att vi måste ta itu med behovet av nya sätt för finansiering av dessa, samt med frågan om samverkan mellan det privata kapitalet och offentliga investeringar inom den sektorn.
Utan att på något vis uppmana till slöseri i offentlig konsumtion skulle vi ha kunnat försöka ge den offentliga ekonomin en mer positiv roll än att bara vara " vakthund " åt prisstabiliteten.
Det finns möjligheter för allt detta, särskilt om man använder sig av tillfälligheter som kan öppna sig, ifall den främsta faran för vår ekonomi skulle komma just från en eventuell kris på den amerikanska börsmarknaden som skulle kunna förorsaka förlamning inom det privata investeringssystemet.
Tänk er, mina damer och herrar kolleger, om den faran skulle bli verklighet och att vi under tiden skulle ha glömt bort hur offentliga investeringar går till.
Det finns enorma utvecklingsmarginaler för den europeiska ekonomin.
Det är sant att Europas ekonomi kan bli mer produktiv men det krävs större djärvhet när det gäller sättet vi agerar på.
