# ID: svediakorp-gov400318
# author: Doyle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Från ett irländskt perspektiv bevittnar vi början på slutet för upparbetningen i Sellafield och vi har allierade.
Kommissionens befogenheter på detta område som den ansvariga gemenskapsinstitutionen är fortfarande hopplöst otillräckliga, pinsamt otillräckliga.
Inga enhetliga normer för säkerhet och utsläpp, inget rådfrågningsförfarande i gemenskapen beträffande kraftverk som är belägna nära gränser, inga klara gemenskapsföreskrifter för lagring och transport av kärnbränsle eller kärnavfall, inget tillräckligt gemenskapssystem för information och övervakning när kärnkraftstekniska fel inträffar.
Kärnsäkerheten i utvidgningsprocessen är en viktig källa till oro.
Då det inte finns några förskrivna kriterier i EU-lagarna som reglerar utformningen och driften av kärnanläggningar, hur skall vi kunna bedöma deras driftsäkerhet?
Realister accepterar och förstår att livet är fullt av risker.
Samhället accepterar vanligen en viss risknivå i utbyte mot en förmån och förespråkare av kärnkraften påminner oss nästan oundvikligen om balansen mellan risk och nytta.
Vilken nytta tillkommer Irland i utbyte mot risken att utsättas för majoriteten av Storbritanniens kärnanläggningar?
Om kärnsäkerheten och kärnkraften är så ofarliga, varför ligger då inte majoriteten av dessa anläggningar nära befolkningscentren i sydöstra England?
För att minimera risken för dessa befolkningscentra förstås.
Men sett ur ett irländskt perspektiv, så vänder detta upp och ned på logiken.
Vi har grevskapen Antrim, Down, Louth, Dublin, Wicklow och Wexford där den stora majoriteten av befolkningen på ön Irland, ungefär två miljoner människor, är bosatt, i närheten av Irländska sjön där majoriteten av de brittiska kärnkraftsinstitutionerna är belägna.
Vidare har vi alla under de senaste åren sett hur konsumenternas omsorg om näringskedjans okränkbarhet kan ödelägga en tidigare till synes säker marknad.
Se på BSE- och dioxinproblemen.
Vi kan bara börja ana vilka effekter något slags kärnkraftslarm - bara ett larm - skulle kunna ha på dessa sektorer i vår ekonomi.
Rätten att kunna välja om man vill utsätta sig själv eller sina barn för en risk är en mycket grundläggande mänsklig rättighet.
Denna rätt att bestämma, kontrollera, att ha något att säga till om risken av näraliggande koncentrationer av kärnanläggningar förvägras oss som bebor Irländska sjöns västra strand.
I praktiken motsvarar inte beslutsfattandet i kärnkraftsfrågor i Förenade kungariket alls de demokratiska normerna.
Ofta fattas tvivelaktiga beslut bakom en mur av hemlighetsmakeri.
Jag skall avsluta.
Verkligheten i Sellafield går längre än bidragen till Kyotomålen om den brittiska ekonomins beroende av kärnenergi.
Det omfattar också en litania av icke rapporterade incidenter, förfalskade kvalitetskontroller av blandoxidbränslestavar, vilket lett till att japanerna tappat förtroendet för säkerhetsstandarden vid anläggningen och att tyskarna och schweizarna avbeställt blandoxidbränslepellet.
Verkligheten i Sellafield omfattar incidenter i september förra året och tidigare i år där avsiktligt sabotage förekommit, enligt uppgift från personalen.
Allvarliga tvivel har rests beträffande upparbetningens långsiktiga livskraftighet.
Deras orderböcker är fulla för ett par år till, men inga nya order har kommit in på grund av kontrollmisstagen i blandoxidbränsleanläggningen.
Till och med den nye VD: n, Norman Askew, har rapporterats säga att upparbetning inte är den stora del av verksamheten som det en gång var.
En direktör har sagt offentligt att framtiden för anläggningen är oviss.
Men en framtid för kärnkraften i Sellafield kan försvaras: inte produktion av blandoxidbränsle, inte termisk oxidbearbetning vid MOX- och THORP-anläggningarna.
Arbetsstyrkas skicklighet och erfarenhet och de stora kapitalinvesteringarna kan och skall inriktas på bättre avfallshantering och skapandet av ett framstående centrum för avveckling och det är vad jag tycker att vi borde koncentrera debatten på.
