# ID: svediakorp-gov400308
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 971
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Kommissionen känner till händelserna kring förfalskandet av uppgifter om pelletdiametern i MOX-demonstrationsanläggningen och BNFL: s anläggning i Sellafield.
Vi följer utvecklingen nära och vi har tagit direkta kontakter med myndigheterna i Förenade kungariket och med företaget.
Kommissionen är mycket oroad över denna händelse vilket reser frågor om kärnsäkerheten.
Innan jag tar upp de särskilda aspekter som Ahern tog upp i sin fråga skulle jag följaktligen först vilja slå fast att vi kan inte tolerera något slarv med avseende på kärnsäkerheten inom den nuvarande och utvidgade Europeiska unionen.
Åsidosättande av internationellt överenskomna normer för kärnsäkerhet måste fördömas öppet och fast.
Jag är därför tacksam för att Europaparlamentet beslutat att debattera denna viktiga fråga i plenum i kväll och anta en resolution senare denna vecka.
Låt mig nu övergå till den första särskilda punkten om vilka konsekvenser frågan om uppgifterna på blandoxidbränsle har på säkerheten för kärnanläggningar.
Låt mig först påminna de ärade ledamöterna att enligt den internationella konventionen om kärnsäkerhet så ligger ansvaret för kärnsäkerheten på den stat som har jurisdiktion över kärnanläggningen.
Det är också tydligt att våra medlemsstater inte vill ge upp detta ansvar.
Jag behöver därför hänvisa till Förenade kungarikets och kärnkraftsinspektionens rapport om förfalskning av uppgifter, som slår fast att kärnkraftsinspektionen är övertygad om att det bränsle som tillverkas i demonstrationsanläggningen för blandoxidbränsle kommer att vara säkert för bruk trots de ofullständiga kvalitetssäkringsregister som orsakats av att några processarbetare förfalskade vissa uppgifter om godtagbara kvalitetsnivåer.
Det är ett citat från deras rapport.
Inspektörernas rapport om kontrollen och övervakningen av verksamheten vid BNFL: s anläggning i Sellafield redogjorde också för sin åsikt om de försämrade säkerhetsresultatet vid Sellafield.
Företaget har reagerat på kärnkraftsinspektionens krav genom att lägga fram ett program som svarar mot rekommendationerna i rapporten.
Vi väntar nu på inspektörens formella reaktion på detta program.
För det andra, beträffande kontrollen av kärnsäkerheten: enligt den undersökning som Förenade kungarikets kärnkraftsinspektion genomförde, så skedde förfalskningen av uppgifterna under en sekundär manuell kontroll av diametern på en underserie av blandoxidbränslepellet vid MOX-demonstrationsanläggningen i Sellafield.
Vad beträffar Euratom: s säkerhetskontroller för kärnmaterial så har kontroller av pelletdiametern inte tagits med, eftersom operatörernas uppgifter för säkerhetskontrollerna är baserade på pelletvikten och inte på mätning av diametern.
Således visade inte verifikationerna från Euratom: s säkerhetskontroller att dessa uppgifter var inkorrekta.
För det tredje, beträffande transporten av kärnmaterial, så sker transporterna av radioaktivt material enligt de bestämmelser som utarbetats av IAEA och sedan överförts till nationell lagstiftning.
Således ligger det primära ansvaret för transporten av radioaktiva material även på medlemsstaterna.
I sig har avvikelserna i mätningen vid Sellafield inga konsekvenser för en säker transport av pellet.
Kommissionen välkomnar ändå varje beslut som ytterligare skulle öka säkerheten vid transporten av kärnmaterial.
Kommissionen har som målsättning att främja harmoniseringen av bestämmelserna på området för transport av radioaktivt material, vilket skulle öka säkerheten på området.
Slutligen, beträffanden idén att föreslå ett Euratom-direktiv för att harmonisera miniminormerna för kärnsäkerheten i Europeiska unionen och dess värde i diskussionerna om kärnsäkerhet med ansökarländerna: de individuella EU-medlemsstaternas säkerhetskrav är mer specifika och krävande än Internationella atomenergiorganets.
På grund av olika historisk bakgrund, rättsliga ramar, typ och antal reaktorer och olika förhållningsätt till reglering, så kan de inte utan vidare harmoniseras till en serie gemensamma bestämmelser.
Jag bekymrar mig för att varje försök att uppnå samförstånd om en serie gemensamma säkerhetsnormer i Euratom kanske bara skulle leda till en serie mycket generellt hållna bestämmelser och principer.
Som sådana skulle de knappast bidra till att förbättra de nuvarande kärnanläggningarnas säkerhetsnormer.
Det är därför föga troligt att en harmonisering av miniminormerna på EU-nivå skulle kunnat förhindra det som inträffade i Sellafield.
Det finns emellertid flera verksamheter på gemenskapsnivå där harmonisering skulle vara både fördelaktig och möjlig.
Dessa verksamheter grundar sig på ett gemensamt erkännande av nationella krav och främjandet av förbättrade metoder.
Ett område där det finns utrymme för fördjupad harmonisering berör nya anläggningar.
Jag ser inga hinder mot en framtida harmonisering av bestämmelserna på detta område för säkert handhavande av radioaktivt avfall och avveckling av kärnanläggningar.
Inom sammanhanget för utvidgningen så skulle ett direktiv som fastställer harmoniserade minimisäkerhetsnormer ha underlättat våra tidiga diskussioner i den mycket känsliga frågan om kärnsäkerhet.
Som en del av gemenskapens regelverk skulle det sedan kunnat kontrolleras rutinmässigt tillsammans med annan EU-lagstiftning.
Det är emellertid svårt att säga om ett sådant direktiv skulle utvecklats tillräckligt snabbt för att kunna spela en nyckelroll i de pågående diskussionerna med ansökarländerna.
Det är också svårt att avgöra i förväg om gemensamma miniminormer skulle ge oss en säkerhetsnivå som vi vill att ansökarländerna skall sikta på.
Vi har faktiskt satt våra egna och ansökarländernas mål mycket högre än så.
Vi arbetar för att uppmuntra ansökarländerna att tillämpa de förbättrade metoder som används i Europeiska unionen.
Ett exempel på detta är generaldirektoratet för miljös utveckling av riktlinjer för periodiska översyner av säkerheten i sovjetkonstruerade lättvattenreaktorer.
Ett annat viktigt steg framåt togs för bara en vecka sedan med upprättandet av en europeisk säkerhetsgrupp för kärnanläggningar.
Den kommer att sammanföra driftsledare för kärnkraftsverk och kärnkraftsreglerare från både medlemsstater och ansökarländer.
Jag kan försäkra er om att kommissionen kommer att göra allt den kan för att fullfölja målsättningen att ha en hög kärnsäkerhet, både inom den nuvarande unionen och en utvidgad.
Jag är övertygad om att mer kan göras på gemenskapsnivå för att uppnå detta.
Det är emellertid inte klart om ett direktiv som kräver en harmonisering av säkerhetsnormerna på en europeisk nivå skulle vara den bästa vägen framåt i detta historiska ögonblick.
