# ID: svediakorp-gov400300
# author: Stenmarck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De allra flesta investeringar som har gjorts vad gäller infrastruktur inom EU har gjorts på det nationella planet.
Detta har medfört att mycket fungerar väl inom våra länder.
Bristerna märks emellertid tydligt så snart det handlar om att passera en gräns.
Trots att det har gjorts flera försök att lösa problemen, bl.a. inom den internationella järnvägsunionen, gäller detta inte minst på det område som vi diskuterar här i kväll, nämligen Europas järnvägsnät.
Så länge vi har denna typ av hinder, kommer det också att finnas klara begränsningar åtminstone av två olika slag.
Dels försämras förutsättningarna för Europa att konkurrera med andra marknader, där dessa problem kanske redan har lösts, dels försämras förutsättningarna för järnvägen att konkurrera med andra transportslag.
Det är tveklöst så att järnvägen har varit, och förblir, den stora förloraren under de senaste decennierna.
Från att för trettio år sedan ha haft en andel på över tjugo procent av marknaden för varutrafik i dagens EU, är järnvägen i dag nere på under tio procent.
Samtidigt har marknadsandelen för persontrafik nästan halverats.
Det går inte att tvinga vare sig godset eller resenärerna tillbaka till järnvägen.
Järnvägen kommer att bli en vinnare på marknaden om den blir effektiv och får möjlighet att utvecklas av egen kraft.
I annat fall är risken uppenbar att Europas järnvägsnät, åtminstone när det gäller godsbefordran, kommer att vara borta inom några decennier.
Av detta skäl är det ett steg i rätt riktning när kommissionen eftersträvar så kallad driftskompatibilitet inom järnvägssektorn.
Nästa steg handlar om att medverka till att utvidga EU: s inre marknad till att omfatta även länderna i Öst- och Centraleuropa.
Gemensamma driftssystem och en affärsmässig prissättning skulle gynna Europas järnvägsnät, men om järnvägen långsiktigt skall överleva krävs åtminstone två saker till.
För det första krävs en mångfald av operatörer.
På samma sätt som det finns många åkerier på Europas vägar, så borde det också finnas många konkurrerande järnvägsbolag.
För det andra krävs ett särskiljande mellan nationell operatör och den som äger banan.
Den modellen har vi i Sverige, och jag tror faktiskt att det vore utomordentligt bra om man kunde införa ett liknande system i alla EU: s medlemsländer.
I annat fall fortsätter sammanblandningen mellan myndighet och affärsutövare att vara ett hinder för Europas järnvägsnät.
Totalt sett innebär detta att väldigt mycket återstår även efter de beslut som Europaparlamentet fattar i samband med detta betänkande, men de utgör ändå utomordentligt viktiga steg i rätt riktning.
