# ID: svediakorp-gov400296
# author: Rack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 463
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
I litteraturen finns det många bevingade ord för det som vi i kväll diskuterar: " Ni kommer sent, men ni kommer " formulerade Friedrich Schiller det - vilket man också måste säga om vårt arbete i Europaparlamentet.
Att i slutet av 1900-talet i uppbrottsstämning diskutera driftskompatibilitet i det konventionella transeuropeiska järnvägssystemet är svårt, även om det måste medges att det finns mer driftskompatibilitet.
Men hur som helst!
Det har tagit mer än 100 år innan vi här i dag sätter i gång igen, för att ändå eller återigen ge järnvägen en chans.
Det ser dock inte särskilt hoppfullt ut.
Föredraganden har tagit upp några få men desto mer betydelsefulla siffror i sitt betänkande.
Kollegan Hatzidakis har redan talat om att järnvägens marknadsandel av godstransporterna år 1970 uppgick till 21 procent, och i dag är den bara 8,5 procent; vad beträffar personbefordran har andelen sjunkit från 10 procent år 1970 till 6 procent.
Något mer glädjande är utsikterna för höghastighetstågen.
Visserligen ser inte heller här allting särskilt lovande ut.
I själva verket har vi i Västeuropa fått upp något på rälsen: Thalys och Eurostar.
Men där vi på lång sikt vill binda samman Europa, i synnerhet också med de kommande medlemsstaterna i unionen, ser det inte alls särskilt ljust ut längre.
Och ändå vore det så viktigt att i tid vinna över Östeuropa för driftskompatibilitet med Europa, där man fortfarande i relativt hög grad satsar på järnvägstransporter, innan allting också där går över till vägarna.
I dialog med kandidatländerna för övrigt - detta betonas med rätta i kollegan Savarys betänkande.
På en punkt kan nostalgi anbefallas: ett litet stycke historiskt Europa vill vi behålla.
Historiska järnvägslinjer vill vi behålla som de är.
Vi undantar dem från tillämpningsområdet för vårt direktiv.
Järnvägsvännerna kommer att tacka oss för det.
Driftskompatibilitet krävs med all rätt inte heller där regionala behov och lösningar med tanke på subsidiariteten bör följa sina egna lagar.
I detta sammanhang ett ord till min österrikiske transportminister.
Südbahn i Österrike är en gammal sträcka, och den har också regional betydelse.
Men den utgör också framför allt nord-syd-förbindelsen i östra delen av den nuvarande unionen.
Att inte investera här skulle leda till att östra delen av Österrike i framtiden löper risken att i ekonomiskt hänseende hamna utanför.
Det kan inte någon önska sig.
Vårt land Österrike lämnas nu hur som helst utanför, till övermått.
Låt oss sluta med alla former av isolering och se till att vi får en omfattande driftskompatibilitet i unionen!
(Spridda applåder)
