# ID: svediakorp-gov400295
# author: Hedkvist Petersen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 451
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Jag besökte nyligen den nybyggda Öresundsbron som förbinder Sverige och Danmark.
Öresundsbron är ju en del av det europeiska transportnätet.
Den innebär att det skapas en fast förbindelse mellan Skandinavien och kontinenten.
Bron kommer att avsevärt underlätta transporter från Sverige och Finland till resten av Europa.
Vi har i dag emellertid ett problem med olika spänningssystem.
En del av spåret måste nämligen göras strömlöst för att tåget skall kunna växla spänning mellan de olika systemen i Sverige och Danmark.
I Sverige och Finland har vi olika spårbredd.
Den enda järnväg som går mellan länderna är den mellan Haparanda och Torneå.
Där prövas nu spårviddsväxlare för att underlätta gränspassage.
Det finns emellertid också väldigt goda exempel.
De malmtåg som körs från norra Sverige till norra Norge har en lokförare som kör över gränsen.
Detta fungerar bra, eftersom länderna och arbetsmarknadens parter har samarbetat.
Inom EU har vi i dag femton olika, separata järnvägssystem, som ofta inte är kompatibla.
Detta innebär att vi inom järnvägssektorn varken har fri rörlighet eller en gemensam marknad.
Om vi menar allvar med att skapa en internationell konkurrenskraftig järnväg, måste vi också skapa en gemensam järnvägsstruktur inom Europa.
Samordning av järnvägssystemen är särskilt viktig för de länder och regioner som inte ligger i Europas centrum.
För att kunna köra genom EU måste exempelvis svenska tåg passera fler länder och därmed flera nationella järnvägssystem.
Detta innebär i dag en uppenbar konkurrensnackdel och medför en uppfordran till samordning till de centralt belägna länderna inom EU.
Av samma skäl är det också viktigt att de länder som gränsar till EU kan vara med i harmoniseringsarbetet, så att trafik till och från tredje land inte begränsas.
För att uppnå kompatibilitet krävs harmonisering av en rad tekniska komponenter.
Något som är minst lika viktigt för förändringen är emellertid att samordning också uppnås inom de administrativa och operativa systemen samt att personalen förbereds och har avtal för att föra tåg över gränserna.
Vägtrafiken inom Europa ökar varje år.
Det skapar problem i form av miljöförstöring, buller, trängsel och olyckor.
För att kunna möta denna utveckling måste transporterna bli renare, tystare, effektivare och säkrare.
Järnväg är det transportmedel som i dag bäst svarar upp mot dessa krav.
Därför måste järnvägstrafiken bli mer attraktiv och konkurrenskraftig.
För att nå dit måste järnvägen emellertid få konkurrera på samma villkor som övriga transportsätt.
Därför är Savarybetänkandet mycket viktigt och ett steg på vägen.
Nu gäller det bara att alla medlemsländer gör verklighet av det.
