# ID: svediakorp-gov400291
# author: Hatzidakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 519
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Det har sagts mycket under dagens debatt.
Jag anser att det viktigaste som vi måste ta fasta på är två sifferuppgifter, som verkligen är skrämmande.
Den första är att järnvägen år 1970 stod för 20 procent av varutransportmarknaden, medan dess andel i dag sjunkit till 8,5 procent.
Den andra sifferuppgiften är att den genomsnittliga hastigheten för Europas järnvägar är 16 kilometer i timmen.
Och detta år 2000!
Det är alldeles uppenbart, herr talman, att det krävs ett omedelbart politiskt svar från Europeiska unionens 15 medlemsstater.
Och för att detta svar skall kunna ges, måste vi naturligtvis först och främst inse problemet och skapa motsvarande politisk vilja.
Enligt min uppfattning, som naturligtvis delas av alla dem som yttrat sig, måste man vidta åtgärder i fråga om järnvägsnätens driftkompatibilitet, för vi har olika tekniska bestämmelser, olika modeller, olika driftsystem.
Vi stöder naturligtvis alla Savarys betänkande, och jag skulle ännu en gång vilja gratulera honom till hans väl utförda arbete.
Men det räcker inte att göra framsteg i fråga om driftskompatibilitet.
Vi måste se på hela frågan om avreglering av järnvägarna i ett vidare perspektiv och sätta den i samband med driftskompatibiliteten, och i detta sammanhang skulle jag vilja säga att de beslut som fattades vid Europeiska rådets möte i Helsingfors visserligen är positiva men inte tillräckliga.
Om man vill komma vidare, måste man ansluta sig till Europaparlamentets åsikt, så som den kom till uttryck redan vid den första behandlingen, för jag anser att parlamentet har en mera allsidig syn på problemet, som, vilket jag tror har framgått, är synnerligen akut.
Och vi måste alla förstå att en gemensam marknad utan ett enhetligt transportnät är en chimär.
Om vi alltså vill betrakta problemet ur ett vidare perspektiv, bör vi också få och ge motsvarande svar.
Jag vill ta upp två delfrågor, herr talman, som gäller mitt hemland Grekland, för jag skulle tro att jag även i egenskap av ordförande för utskottet för regionalpolitik, transport och turism har rätt att ta upp detta slags problem.
Det första problemet är att Grekland har betydelsefulla järnvägsförbindelser med tredje länder, som står utanför gemenskapen, länder som emellertid inte är bundna av gemenskapslagstiftningen och som följaktligen tillämpar och säkert även i fortsättningen kommer att tillämpa sina egna nationella tekniska modeller och system under ytterligare en kortare eller längre period.
Detta är alltså säkerligen en fråga som kräver speciell behandling och reglering, så att den eftersträvade europeiska harmoniseringen inte får negativa följder för olika länders, t.ex.
Greklands, gränsöverskridande järnvägskommunikationer.
En annan fråga som jag skulle vilja ta upp är att man måste ta särskild hänsyn till de särdrag som beror på ett antal medlemsländers geografiska läge och deras territoriums morfologiska beskaffenhet.
Sådana länder är Grekland, Förenade Kungariket, Danmark, Finland osv., för vilka den fysiska isoleringen eller ökaraktären innebär speciella problem.
