# ID: svediakorp-gov400282
# author: Pohjamo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill först och främst lyckönska Savary för de enastående betänkandena.
Det är ett viktigt, men också ett väldigt svårt ämne.
Savary har beaktat andras synpunkter väl.
Vår grupp stöder en förbättring av järnvägarnas konkurrenskraft och en avreglering av marknaden.
Det första steget är att skapa förutsättningar för en enhetlig tågtrafik inom unionens område.
Tekniska specifikationer för driftskompatibilitet och samordnade standarder är en nödvändig förutsättning för förbättrad driftskompatibilitet mellan järnvägarna.
Föredraganden av betänkandet har helt riktigt gått in för att gradvis närma sig frågan.
De tekniska lösningarna är mycket olikartade.
Man får inte sänka järnvägarnas konkurrenskraft genom överflödiga ekonomiska belastningar, detta fastän gemensamma standarder sänker kostnaderna på längre sikt.
På grund av olika nationella lösningar behöver man vid samordningen av järnvägarna ändå vissa undantag för att ingen medlemsstat skall utsättas för oskäliga svårigheter och för att inte utsätta järnvägstransporterna för risker.
I betänkandet har framförts ett tillvägagångssätt där dessa undantag kan godkännas utan att man hotar huvudmålsättningen.
En fråga kräver ytterligare precisering vilket även framgår av vår grupps ändringsförslag 35.
Detta gäller särskilt Finland, men vissa kandidatstater kommer att stöta på samma problem då unionen utvidgas.
Det är fråga om ryska godsvagnar som är utrustade med en teknik som avviker från den som tillämpas i medlemsländerna bland annat i kopplingar och bromsar.
Den är inte nödvändigtvis sämre, men annorlunda.
Ryssland ändrar knappast sina normer i enlighet med unionens krav.
För Finland har detta speciellt stor betydelse.
Av historiska skäl har Finland och Ryssland samma spårvidd, en annan än i Europa i allmänhet.
Av godstrafiken på de finländska järnvägarna utgör transporter med ryska vagnar ca fyrtio procent, alltså nästan hälften.
Anledningen till att andelen är så stor är att man inte vågar skicka finländska vagnar till Ryssland, eftersom erfarenheten har visat att de sällan kommer tillbaka.
Ryssland är ett verkligt järnvägsland vars järnvägsmateriel säkert är lika omfattande som i hela EU-området sammanlagt.
Herr Savary har i ändringsförslaget till artikel 5.5 föreslagit, att man vid övervägande av specialfall fäster extra uppmärksamhet vid materiel från tredje land.
Detta är ett bra förslag, men för Finlands del blir det en halvmesyr.
Det leder till onödigt och arbetsdrygt granskande av de ryska vagnarna och till enorm byråkrati.
Det är heller inte säkert att de ryska vagnarna ändå skulle betraktas som specialfall.
Därför har vi avfattat ett ändringsförslag till artikel 7, vilket helt enkelt syftar till att tredje lands godsvagnar skall kunna användas i trafiken då de inte passerar gränsen mellan två medlemsländer.
Detta är en komplettering, punkt f, till utskottets ändringsförslag 35.
Ett genomdrivande av förslaget skulle garantera att järnvägstrafiken i Finland kunde fortsätta utan kraftiga minskningar.
