# ID: svediakorp-gov400279
# author: Savary (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,610
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Jag skulle till att börja med vilja tacka samtliga kolleger som tillsammans arbetat med föredraganden för att lägga fram dessa två betänkanden för er, vilka jag tror är mycket viktiga för järnvägens framtid.
Vad handlar det då om?
Till att börja med handlar det om att göra en översikt om tillämpningen av direktivet från 1996 om driftskompatibilitet för järnvägssystemet för höghastighetståg och dra lärdom av detta för framtiden.
Vidare, och det är det viktigaste i betänkandet, måste vi besluta och rösta om ett förslag till direktiv om driftskompatibilitet för transeuropeiska järnvägssystem för konventionella tåg.
Kära kolleger!
Vi måste bedöma hela betydelsen av detta ärende.
Det finns i dag en oacceptabel motsättning mellan det som sägs och verkligheten för de europeiska transporterna.
Som man kunde vänta sig har uppbyggnaden av den inre marknaden avsevärt utvecklat handeln med varor och personers rörlighet inom unionen, och man har noterat en ökning på 21 respektive 15 procent mellan 1990 och 1997.
Av denna explosiva tillväxt av rörligheten inom unionen, som borde bekräftas under de kommande decennierna, är det vägtrafiken tillsammans med kustfarten i Nordsjön som tagit hand om det mesta av trafiken.
Trots att vi här och i de flesta av unionens länder förfogar över ett järnvägsnät och en järnvägsteknik utan motstycke i världen, medan en studie nyligen uppskattade de externa kostnaderna för vägarna när det gäller folkhälsa, infrastruktur och miljöförstöring till ca 480 miljarder euro, och medan målsättningen med hållbar rörlighet och respekt för livsmiljön hädanefter delas gemensamt av européerna, står ändå järnvägen bara för 8,6 procent av fraktmarknaden och 5,8 procent av persontrafiken.
Det finns inte en utan flera förklaringar till denna paradox: järnvägens mindre konkurrens som beror på en social skillnad jämfört med vägsektorn men också på snedvriden konkurrens på grund av avsevärda externa kostnader för vägarna.
De flesta järnvägsföretagen har de senaste åren alltför mycket prioriterat dem som reser med höghastighetståg, men vi ser också en överdriven nationalisering av kulturer, teknik och protokoll för järnvägen som äventyrar flödet i järnvägstrafiken på kontinenten.
I dag är situationen för de europeiska transporterna enkel intill karikatyr: det finns bara ett enda gemensamt område för transport, nämligen vägnätet.
Det finns ännu ingen gemensam europeisk himmel eller gemensamt havsområde, och framför allt inte något enhetligt järnvägsområde inom unionens länder.
Det som står på spel när det gäller järnvägens driftskompatibilitet är naturligtvis att överge de tekniska gränserna från de nationella järnvägssystem som successivt upprättats sedan artonhundratalet.
I dag har Europa med femton medlemsländer inte mindre än sexton system för elsignalering, sex olika elektriska spänningar, fem olika spårbredder och flera lastprofiler för material och därmed för infrastruktur.
Naturligtvis utgör den nya järnvägsinfrastrukturen för höghastighetståg ett privilegierat område för driftskompatibilitet, eftersom det självfallet handlar om nya eller nästan nya nät med teknik som skiljer sig mycket litet åt.
Direktivet 96 / 48 antogs för detta ändamål.
Betänkandet om dess tillämpning, som kom fyra år senare och som granskats för yttrande av parlamentet, lämnar en kontrastrik men ändå mer positiv översikt än vad det förefaller.
Till att börja med noterar man stora förseningar när det gäller juridiskt och förordningsmässigt införlivande, eftersom endast två länder hittills införlivat det och de första tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet just håller på att avslutas och publiceras.
Man kan dra slutsatsen att det är nödvändigt att bli mer krävande i framtiden när det gäller tidsfrister för införlivande och publicering.
Ändå har förseningen i införlivandet av texterna inte hindrat utvecklingen av driftskompatibla gränsöverskridande linjer, där Thalys är det enda exemplet på perfekt driftskompatibilitet, bättre än till och med Eurostar, trots dess ansträngningar när det gäller lastprofiler.
Från dessa två internationella linjer finns en erfarenhet som kan fungera som exempel för framtida utveckling.
Men därutöver, i brist på ännu nåbara resultat, har direktivet om driftskompatibilitet för höghastighetståg framför allt gjort det möjligt att fastställa och prova ut en arbetsmetodik.
För första gången har industrin, järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare inlett ett gemensamt arbete för att upprätta tekniska specifikationer för driftskompatibilitet.
De har använt sig av mer allmänna arbeten från Internationella järnvägsunionen.
De har inom den europeiska sammanslutningen för driftskompatibilitet för järnvägen ett arbetsforum som i dag har en metodik och en erfarenhet som kan överföras till konventionella tåg.
Slutligen säger kommittén om artikel 21, som förenar medlemsstaternas representanter och kommissionens, att den möjliggör en politisk-teknisk kontroll av arbetet med driftskompatibilitet och ett oinskränkt ingripande av staterna när det gäller inriktningen.
Med andra ord: om utskottet för transport ville erinra medlemsstaterna om deras skyldighet till tidsfrist och införlivande, måste man konstatera att höghastighetstågen utgjort en första gradens provbänk för det stora arbetet med driftskompatibiliteten.
I det hänseendet måste man komma ihåg att nätet och det konventionella beståndet medför andra allvarliga problem när det gäller harmonisering på grund av nätens nationella och historiska dimension och den stora och omfattande parken.
Det måste stå mycket klart här att det inte handlar om att kräva att järnvägsföretagen och infrastrukturförvaltare fullständigt och omedelbart skall byta ut sin utrustning, vilket definitivt är en ekonomisk omöjlighet.
För det första, om driftskompatibiliteten är målet, måste den gå via de snabbaste och minst kostsamma medlen för att göra verkliga framsteg.
I det hänseendet kan driftskompatibiliteten erhållas på andra sätt än genom harmonisering av utrustning så snart denna kan anpassas till olika konfigurationer, på samma sätt som med loket med fyra olika driftssätt.
Det är alltså ett pragmatiskt och realistiskt synsätt som föreslås oss för att inte konkurrenskraften för järnvägen skall belastas med ytterligare kostnader jämfört med andra transportmedel.
De viktigaste principerna för detta förslag till direktiv är en geografisk begränsning av den konventionella driftskompatibiliteten till det transeuropeiska nätet, såsom det fastställs i Europaparlamentets och rådets beslut från 1996.
En successiv konvergens snarare än systematiskt förnyande, som tar sig uttryck i att prioriteter och driftskompatibilitet fasas, och rangordnar de delsystem som gör det möjligt att få tillträde till dem så snabbt som möjligt och till lägre kostnad, genom att prioritera endast nya investeringar för att inrätta, utvidga, förnya, underhålla och driva.
En rangordning av målsättningarna som fastställer tvärgående målsättningar som skall gälla alla normer: säkerhet, tillförlitlighet, hälsa, miljöskydd, teknisk kompatibilitet, inneboende målsättningar för varje tekniskt delsystem: infrastruktur, energi, rullande material, osv.; en uppdelning av det tekniska arbetet med att utarbeta TSD (tekniska bestämmelser om driftskompatibilitet), som anförtros en gemensam representativ organisation, standardisering som anförtros europeiska standardiseringsorganisationer, kontroll och certifiering som anförtros godkända organisationer.
Ett logiskt samförstånd med användarna som föreslås av utskottet för regionalpolitik, transport och turism som man, kära kolleger, inte kan tänka sig utan ett parallellt samförstånd med personalen, innehållet i ett ändringsförslag som vi skall fatta beslut om i morgon.
Slutligen en kontinuerlig kontroll av detta arbete av medlemsstaterna och kommissionen via kommittén för artikel 21, som inrättas genom direktivet om höghastighetståg och som gör det möjligt för medlemsstaterna att begära undantag, och i de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet införa särskilda fall för nät som är historiskt eller regionalt isolerade, samt för viss utrustning från tredje land, samt bestämmelser om tillstånd för ibruktagande som anmäls av medlemsstaterna till kommissionen.
Med andra ord: för de länder som har mycket starka specifikationer finns säkerhetsventiler och de har alltid möjlighet att, inom de institutioner som föreskrivs i direktivet, göra dessa särdrag gällande och införa dem i arbetet och TSD: s publikationer.
Under övergångsperioden gäller det slutligen att undvika en ökande skillnad mellan dessa nät.
Därför bör de nya investeringarna innan TSD publiceras uppfylla ett godkänt tekniskt koordinatsystem.
Ett register över järnvägsutrustning i unionen skall skapas och kommer att göra det möjligt att identifiera parken, dess modernisering och åldrande, på samma sätt som det som ännu genomförs ofullständigt på sjöfartssidan.
Vi måste för övrigt redan se längre och det är anledningen till att man, såväl i utskottet för regionalpolitik, transport och turism som i utskottet för industrifrågor, föreslagit att redan nu ta med företrädare från kandidatländerna i detta arbete, för att de skall kunna föregripa den framtida gemenskapens acquis.
På samma sätt bör vi redan nu, och det kommer vi att rekommendera, tänka oss villkor för driftskompatibilitet mellan de olika transportsätten, i enlighet med vår allmänna målsättning att utveckla driftskompatibiliteten.
Kära kolleger!
Naturligtvis skulle det vara förmätet att förvänta sig allt av detta direktiv och det långa arbetet med att modernisera som krävs från järnvägsoperatörerna.
Det är naturligtvis ett tidskrävande arbete i mycket stor skala som Europa föreslår skall inledas med det stora järnvägsnätet.
Det kommer inte ensamt att lösa vare sig frågan om snedvridning av konkurrensen eller den om tillträde till nätet eller prissättningen som borde vara avgörande framsteg på vägen mot en ny guldålder för järnvägen i Europa.
Den tekniska driftskompatibiliteten för våra gamla nationella nät är verkligen ett nödvändigt villkor för att återerövra järnvägen, vilket denna balanserade, rimliga och flexibla text borde göra det möjligt att stegvis uppnå, under godtagbara ekonomiska och sociala villkor.
Till alla dem av er, och ni är många, som bidragit till detta återupprepar jag min erkänsla och tacksamhet.
