# ID: svediakorp-gov400278
# author: Rübig (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 510
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman!
Jag hoppas att de båda föregående talarna inte har åkt tåg och är försenade.
Jag tror att de finns i huset och kommer att vara punktliga.
Tyvärr är det så att vi naturligtvis när det gäller järnvägarna sedan lång tid tillbaka kämpar med många problem.
Exempelvis låg järnvägarnas marknadsandel av godstransporterna år 1970 på 21 procent, och nu är den enbart 8,5 procent.
I fråga om godstransporter har järnvägarna gjort massiva förluster, och även när det gäller passagerartransporter har andelen sjunkit från 10 till 6 procent.
Segraren var lastbilstrafiken; den växer ständigt och vinner marknadsandelar, i Österrike exempelvis vid landets östra gräns med 16 procent årligen.
Sedan 1990 har den ökat 2,4 gånger.
Om man betraktar lastbils- och busstrafiken från Östeuropa på motorvägen A1, som är den viktigaste öst-väst-axeln, så har transporterna mellan 1995 och 2000 sexdubblats.
Man ser alltså att godstransporterna, i synnerhet transittrafiken, tilltar massivt; med totalt sett mer än 100 procent under tidsperioden 1995 - 2015.
Därför är det viktigt och angeläget att vi ägnar oss åt det europeiska järnvägsnätet.
Det är totalt sett 156 000 km långt.
78 000 km av dessa hör till TEN-näten.
Fram till 2010 skall 12 600 km nya banlinjer byggas för hastigheter upp till över 250 km / tim., och ytterligare utbyggnadssträckor om åtminstone 16 300 för hastigheter över 200 km / tim.
De totala kostnaderna - det är verkligen ett jättelikt belopp - uppgår år 2010 till uppskattningsvis 186 miljarder euro.
Man ser alltså hur betydelsefulla dessa investeringar är för Europeiska unionen.
Därför uppmanas vi här att snabbt göra prioriteringar.
Jag tror att det nu är på tiden att anpassa järnvägarna till de marknadsekonomiska förutsättningarna, så att järnvägarna i högre utsträckning investerar i det som kunderna behöver, och att vi gemensamt gör prioriteringar och sätter upp en snäv och effektiv tidsplan.
De väsentliga kraven är naturligtvis att ändra spårbredden i hela Europa, i synnerhet där fler än två länder samarbetar, till en bredd.
Nu har vi fortfarande fem olika spårbredder.
Vi behöver en enhetlig elektrifiering, i synnerhet vad gäller spänning och frekvens.
De tekniska egenskaperna för elektriciteten måste alltså likriktas, så att det även här går att köpa in el från allmänna nät, och så att det utan nämnvärda förluster går att mata in el in i allmänna nät.
Det tredje - och det anser jag vara viktigast - är tågens säkerhet.
Vi behöver absolut externa provnings- och certifieringsinrättningar.
Det får inte vara så att den som driver järnvägen också själv kontrollerar den.
Även för bilar och lastbilar är det självklart att det är externa provningsinrättningar som granskar dem.
Jag tror att det är absolut nödvändigt, om vi ser på tågolyckorna under senare tid - att här sörja för externa provningsinrättningar för att garantera passagerarnas säkerhet i Europa.
