# ID: svediakorp-gov400271
# author: Moreira da Silva (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Låt mig börja med att gratulera vår föredragande för de goda resultat som har uppnåtts vilka börjar med att placera detta betänkande inom den allmänna ramen för klimatförändringar.
Från konferensen i Rio de Janeiro, via Kyoto, har Europeiska unionen hela tiden legat i täten för den politiska debatten om klimatförändringarna.
Men även om Europa fortsätter att retoriskt stå längst fram i debatten, börjar vi sakna legitimitet för att göra det på ett trovärdigt sätt.
Europeiska unionen går inte mycket framåt genom att försöka ge sig på världen angående detta problem när vi i själva verket kan konstatera att de europeiska utsläppen av växthusgaser, särskilt koldioxid, snarare är på väg att öka med mellan sex och åtta procent än minska med de åtta procent vi kom överens om i Kyoto.
Det är alltså dags att sätta i gång med vårt eget arbete för att våra ansträngningar utåt skall få någon trovärdighet.
När det gäller politiska åtgärder bör transportsektorn prioriteras av två skäl som jag skall lägga fram.
För det första därför att denna sektor, i enlighet med Europeiska kommissionens grönbok, inte kommer att ingå i det europeiska systemet för handel med utsläppsrättigheter av koldioxid, varför alla minskningar av växthusgaser måste åstadkommas enbart genom nationella och gemensamma politiska åtgärder.
För det andra därför att transporterna är den sektor som bidrar allra mest till Europeiska unionens avvikelser från de nivåer som fastställdes i Kyoto.
Enligt den studie som nyligen publicerades av Europeiska miljöbyrån står transporterna för nära 30 procent av Europeiska unionens totala utsläpp, och där förutspås att koldioxidutsläppen från denna sektor kommer att öka till 39 procent år 2010 i förhållande till 1990 års nivå.
Inför denna extremt oroande bild som visar att vägtransporterna står för 85 procent av det totala koldioxidutsläppen inom transportsektorn, och inför det ofrånkomliga behovet att agera, måste vi applådera det avtal som förlikningskommittén har uppnått om övervakningssystemet för koldioxidutsläppen från personbilar.
Detta system är en grundsten i tillämpningen av Kyotoprotokollet och kommer att göra det möjligt att ha en rigorös kontroll av bilindustrins frivilliga åtagande om en minskning av 25 procent av koldioxidutsläppen från nya personbilar.
Jag beklagar att det inte gick att innefatta lätta nyttofordon i detta system.
Jag vill hur som helst gratulera föredraganden till de uppnådda resultaten.
