# ID: svediakorp-gov400234
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 244
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Fru ledamot!
Det är en hypotetisk diskussion som ni nu vill föra.
Denna diskussion har förts under den första hälften av 90-talet, och den avslutades med beslut, som ni känner till, som många gånger diskuterats i detta parlament, och som inte längre kan göras ogjorda, nämligen besluten från de europeiska råden i Köpenhamn, Essen och Luxemburg om att förbereda staterna i Central- och Östeuropa jämte Cypern och Malta för fullt medlemskap.
Det tjänar ingenting till att i dag åter diskutera om det hade funnits något alternativ eller inte.
Såvitt jag minns var det i alla fall så att kandidatländerna inte var tillfreds med mindre.
De skulle inte ha accepterat mindre utan uppfattat det som en diskriminering, så att det i varje fall i Luxemburg år 1997 helt realistiskt inte längre var möjligt med något annat än det fattade beslutet.
Inget enda land i denna process är av den uppfattningen att man bör gå bort från målet med fullt medlemskap.
I så fall skulle jag känna till det.
Men så är inte fallet.
Alla 12 länder som vi förhandlar med förbereder sig allvarligt inför målet med fullt medlemskap, och jag avråder absolut från en diskussion om att ändra de grundläggande målen med utvidgningen, efter att processen har börjat.
Det skulle kandidatländerna bara kunna uppfatta som ett mycket svårt svikande av förtroendet.
