# ID: svediakorp-gov400214
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Eurons införande kommer att öka den ekonomiska integrationen och stärka de positiva effekterna av den inre marknaden, huvudsakligen på grund av upphörandet av valutariskerna.
Men även på grund av andra faktorer: mer genomblickbara priser, en ökad konkurrenskraft och en ökad handel och ökade investeringar såväl över gränserna som mellan de övriga länderna eller i de övriga områdena i de länder som påverkas av Ekonomiska och monetära unionen.
Samtidigt kommer den gemensamma monetära politiken, i den mån den innebär samma räntesatser för alla medlemsstaterna i Ekonomiska och monetära unionen, inte bara att ha inflytande på utvecklingen av efterfrågan, utan den kommer även att föra till en ökad integrering på finansmarknaderna.
Det bör även leda till förmåner för småsparare och investerare.
För att allt detta i slutändan skall få stora positiva effekter är det nödvändigt att fullfölja en politik med sanerade offentliga finanser som inte ger upphov till spänningar i den monetära politiken, och samtidigt en målinriktad politik med strukturella reformer och en konkurrenspolitik som gör att dessa metoder ger stor utdelning.
Det behövs inte en stor budget, som medger regelbundet återkommande överföringar i svåra lägen, för att Ekonomiska och monetära unionen skall bli framgångsrik.
Jag anser att fördraget, som kompletteras med stabilitets- och tillväxtpakten, erbjuder de instrument som krävs för att initiera en ekonomisk politik som är förenlig med den enhetliga monetära politiken.
De ramar som vi huvudsakligen har infört är ramar för en ömsesidig bevakning av den nationella skattepolitiken och en samordning av den ekonomiska politiken med hjälp av metoder för en förbättring av våra strukturella förhållanden och en samordning eller ett skapande av en positiv makroekonomisk miljö som främjar tillväxten och sysselsättningen samtidigt som den minskar risken för osymmetriska motsättningar föranledda av den ekonomiska politiken.
Budgetkonsolideringen, och den uppenbara minskningen av det offentliga underskottet, ger de enskilda medlemsstaterna större handlingsutrymme i ogynnsamma lägen.
Det är sant att en större rörlighet på arbetsmarknaden även kan göra det lättare att ta itu med vissa problem som kan uppstå till följd av osymmetriska motsättningar.
Både en ökad tillgång på arbetskraft och en ökad produktivitet skulle förbättra möjligheterna att skapa sysselsättning och det skulle bidra till att minska arbetslösheten.
Därför lägger vi särskild vikt vid en stor rörlighet på arbetsmarknaden.
Kommissionen har därför i sina olika strategier framhärdat på den konkreta punkten om rörlighet på arbetsmarknaden, samtidigt som man är medveten om att det är en komplicerad fråga.
Det är komplicerat mellan samtliga medlemsstater och likaså mellan en medlemsstat och en annan, inte bara till följd av problem med utbildning, historiska och kulturella problem, utan även en rad andra faktorer som är kopplade till den typen av situationer.
Slutligen vill jag säga att de problem som nämns - och som utan tvekan kan uppstå i framtiden - säkert kommer att bli betydligt färre än de som teoretiskt sett väcks av de som forskar om monetära unioner allt eftersom - och det är våra erfarenheter hittills - ländernas ekonomiska politik närmar sig varandra och vi har i budgettermer skapat marginaler som innebär att vi kommer att få det mindre svårt att ta oss an problemen än vi hade tidigare.
