# ID: svediakorp-gov400179
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först skulle jag vilja göra tre politiska kommentarer.
Att förlikningen avslutats på ett lyckosamt sätt visar enligt min mening att den varit både önskvärd och möjlig att genomföra.
För att vi skulle lyckas med denna förlikning, måste vi ta hänsyn till femton olika regeringar i medlemsstaterna, olika yrkesbranscher, olika förslag från arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer.
Vi fick ta hänsyn till dagens hälso- och sjukvårdssystem och konkurrensen inom sådana områden såsom transporter och fiske.
Ingalunda någon lätt uppgift!
Det har krävts sex år för att komma fram till dagens resultat, och det är det första stora förlikningsbeslutet på det sociala området, och jag säger stora, eftersom det berör fem miljoner arbetstagare.
Min tredje kommentar gäller den enligt min mening intressantaste punkten, nämligen antalet arbetstagare som berörs av detta direktiv och som i dag inte omfattas av direktivet om arbetstiden, medan de genom tillämpningen av direktivet kommer att få dessa rättigheter.
Oavsett om direktivet svarar mot alla våra krav, anser jag alltså att vi bör vara nöjda.
Resultatet blir att bestämmelserna i direktivet om arbetstiden tillämpas på läkare under utbildning, arbetstagare på fartyg och vid järnvägar och även stationära arbetstagare inom dessa branscher.
Jag skulle vilja rikta ett särskilt tack till utskottets ordförande Rocard, dess vice ordförande Provan, som med sin stora erfarenhet lett förlikningsförfarandet, och även till Smet, som genom sin mycket stora erfarenhet som minister också hon lyckats med en så svår förlikning.
Jag skulle också särskilt vilja tacka det portugisiska ordförandeskapet, men också medlemsstaterna, och i synnerhet dem som, av skäl som jag inte kan gå in på nu, haft stora problem med sina nationella hälso- och sjukvårdssystem, såsom Storbritannien, Spanien och Irland.
Parlamentsledamöterna har berört frågan om tillämpningen av direktivet.
Och jag vill understryka att det verkligen är en ytterst viktig fråga.
En av kommissionens främsta uppgifter är att utöva kontroll, att följa upp tillämpningen av direktiven.
Och här skulle jag vilja be om Europaparlamentarikernas samarbete, att de på nära håll följer utvecklingen i medlemsländerna, så att kommissionen kan ingripa omedelbart.
Det har framförts två delfrågor: den första framfördes av Hughes, Schmid och Pronk och gäller frågan om vad som skall ske med landsvägstransporterna och järnvägarna.
För det första måste jag säga att rådet (transport) är involverat, vilket gör förfarandet ännu mer komplicerat.
För det andra, när det gäller landsvägstransporterna finns det ett kommissionsförslag från 1996, vilket emellertid blockerades av rådet 1998.
Kommissionen har för avsikt att, i samarbete med det franska ordförandeskapet, åter ta upp frågan.
Vi avvaktar nya förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och hoppas få deras samtycke.
Om vi inte kan komma vidare på detta sätt, bör vi ändra på vårt hittillsvarande sätt att hantera frågan.
När det gäller yrkesfiskarna, tas frågan upp igen av Hudghton.
Vi har diskuterat detta förut.
Jag skall försöka klargöra det.
Jag är rädd att jag inte var klar nog.
Så jag skulle vilja upprepa att frågan om eget företagande i fisket inte har tagits med i detta direktiv.
De egna företagarna i fisket tillhör det nationella befogenhetsområdet.
Det är mycket tydligt och precist.
