# ID: svediakorp-gov400176
# author: De Rossa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 351
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta förslag kommer att föra ytterligare sju miljoner arbetare i Europa under arbetstidsdirektivets skydd och ge dem hyggliga arbetsvillkor och ordentliga viloperioder.
För att få en 48 timmars vecka måste emellertid de unga läkarna vänta åtminstone nio år och möjligen tolv år.
Jag kommer inte att försöka låtsas vara nöjd med denna situation.
Det är emellertid det bästa vi kunde få om vi skulle få slut på rådets fördröjningsmanövrer en gång för alla.
Det har varit uppenbart sedan 1993 att de som undantogs från direktivet vid den tiden förr eller senare skulle komma under dess skydd.
Man måste därför fråga sig varför det under denna sjuårsperiod praktiskt taget inte gjordes något alls i vare sig Irland eller Storbritannien för att få fram det antal läkare som skulle behövas för att genomföra det.
I Irland måste en del underläkare arbeta över 100 timmar per vecka, och genomsnittet är 70 till 80.
Inte förrän i går kväll sköt de upp en strejk som de hade hotat med, då de nu har nått en tillfällig överenskommelse som kommer att garantera att de faktiskt får betalt för den övertid de arbetar.
I vissa fall har de inte fått betalt alls, i vissa fall bara hälften av den normala taxan.
En del framsteg har skett och utan tvivel har resultatet av förlikningen hjälpt dem i detta avseende.
Genom ministerrådet kämpade både Storbritannien och Irland med näbbar och klor för att sakta ned processen.
Det var olyckligt.
Den fungerande överenskommelsen för de unga läkarna är som en skräckhistoria ur en Dickens-roman från artonhundratalet.
Jag tycker att det är bisarrt att vi i början på tjugohundratalet skall behöva argumentera för sunt förnuft beträffande hälsa och säkerhet.
Jag vill uppmana alla nationella regeringar, inklusive Irland, att inte utnyttja de extra föreskrifterna för att förlänga genomförandet av detta direktiv utöver nioårsperioden och vill påminna dem om att det bara är avsett som en exceptionell åtgärd om alla andra verkliga steg har vidtagits för att genomföra åtgärderna här.
