# ID: svediakorp-gov400174
# author: Weiler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 312
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Arbetstidspolitik - det visar sig återigen - är inte någon ekonomisk politik, utan hälso- och arbetarskyddspolitik.
Om den används i förebyggande syfte sparar den mycket pengar för staten och även för näringslivet.
I denna debatt har det egentligen varit svårt att förstå varför man inte redan 1993 kom fram till förnuftiga bestämmelser, framför allt som kommissionen och parlamentet inte heller då ville ha några undantagsregler.
7 miljoner arbetstagare var berörda, och särskilda sektorer, exempelvis sektorn med mobila arbetstagare, har under de senaste åren, särskilt i Tyskland, varit utsatta för en ruinerande konkurrens.
Därför är det också ett samhälleligt problem, och det räcker inte, kollega Crowley, om vi använder oss av färdskrivare eller andra tekniska hjälpmedel.
Det ena utesluter inte det andra.
Vi behöver också ett ramdirektiv, ty de arbetstagare som det här handlar om har under lång tid arbetat i vissa gråzoner.
De har inte haft några bestämmelser, de har inte varit säkrade genom kollektivavtal, ja de har blivit utnyttjade, och delvis har de också bedrivit en självexploatering.
Vi vet att denna överbelastning delvis också har framkallat alkoholproblem.
Parlamentet har visat tillräcklig flexibilitet; kollegan Smet har framhävt vår legislativa mognad.
Jag tror, fru Smet, att ni har bevisat att också vi kan kämpa.
Resultaten är godtagbara.
Jag ber om ett godkännande, även om vi inte har uppnått allt vi ville.
Men övergångstiden och den stegvisa plan som vi har möjliggjort för rådet är det maximala vi kan medge.
Jag hoppas att ingen regering måste använda sig av hela denna tidsrymd, och förväntar mig en konstruktiv konkurrens mellan medlemsstaterna om vem som snabbast klarar av de uppgifter de fått av parlamentet och kommissionen.
