# ID: svediakorp-gov400169
# author: Pronk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 580
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill också tacka alla de som deltagit i förhandlingarna på vår sida, särskild föredraganden men även ni själv och herr Rocard samt de övriga ledamöterna av förlikningskommittén.
Kommissionen vill jag också tacka, särskilt för dess uttalande om arbete på söndagar.
För oss var det ett stort problem, framför allt eftersom kommissionen tidigare gått litet för enkelt över den här svåra frågan.
Uttalandet på den punkten har hjälpt.
Jag skulle vilja säga en sak till företrädarna för GUE-gruppen och De gröna.
Om ni röstar mot den här kompromissen, och det kan jag förstå för jag tycker också att nio år för underläkare är alldeles för länge, då är ni emot allt.
Då betyder det om den linjen dras vidare och parlamentet säger " nej ", då har vi ingen lösning alls om nio år och ingen lösning om 90 år.
Om det beror på den engelska regeringen, det har vi tydligt och klart hört i förhandlingarna, så skulle det dröja 50 år och kanske längre tills de löst den här frågan.
Det första problemet var att de tydligen inte kunde utbilda tillräckligt med läkare.
Om man inte utbildar tillräckligt med läkare så måste man hämta dem från andra länder.
Om man inte ens lyckas med det så kan det dröja väldigt länge.
Om ni inte vill ha det på det viset så måste ni nu godkänna det här direktivet, naturligtvis med reservationerna att det inte var nödvändigt, det är jag fortfarande övertygad om, då hade det här undantaget över huvud taget inte behövts för de yngre läkarna.
Det är problemet.
Jag har en fråga till kommissionen.
Det gäller frågan om de övriga ärendena, nämligen transportfrågan.
Jag skulle gärna vilja veta hur kommissionen kommer att hantera den frågan.
Bollen ligger nu hos kommissionen.
Arbetstidsdirektivet är inte avslutat så länge de här ärendena har klarats av.
Det är nu helt klart kommissionens sak.
Rådet (transport) uppför sig illa.
När man talar om transport så tror man att det är något aktivt, något som rör sig.
Egentligen är dock rådet (transport) det mest orörliga rådet av alla och de gör absolut ingenting.
Jag undrar om kommissionen kan komma på någonting att göra åt det.
Om det inte går, herr talman, så måste vi dock allvarligt överväga om vi inte måste vidta rättsliga åtgärder mot rådet (transport) på det sätt som det med framgång skedde i domstolen för ett par år sedan.
Men det är något för senare.
Slutligen, herr talman, en av de första som föreslog lagstiftning angående arbetstid var Winston Churchill.
Det var ett mycket viktigt ögonblick.
Inte bara för Storbritanniens historia utan även för hela Europas historia.
Den lagstiftningen införlivades nämligen bland annat i Nederländerna.
Det gör det också så lätt att komma fram till det här direktivet.
Vi har alltså en känsla av att vi håller på att slutföra Winston Churchills arbete med det här direktivet.
Desto mer eftersom han åtminstone på fem år lyckades föra ett förskräckligt krig till ett gott slut medan den nuvarande engelska regeringen inte ens skulle kunna lösa problemet med läkare under utbildning på femtio år.
Låt oss tänka speciellt på honom i det här sammanhanget.
