# ID: svediakorp-gov400167
# author: Schmid, Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 529
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även jag vill tacka och gratulera Smet till ett utmärkt arbete i förlikningskommittén och också till hennes betänkande.
Jag vill även tacka andra nyckelpersoner som Provan, Rocard med flera.
De har spelat en viktig roll.
I sak var parlamentsdelegationen mycket enig, även om vi var mer eller mindre kompromissvilliga när det väl kom till kritan.
Det var ju viktigt att lösa problem.
Det handlade om att sju miljoner människor skulle föras in under direktivet.
När jag visste att det hela skulle gå i lås, dvs. att det skulle bli en uppgörelse, tillät jag mig emellertid att rösta emot.
Jag ville markera att jag trots allt inte var nöjd med allt i denna kompromiss.
Jag var speciellt kritisk mot uppgörelsen vad gäller de unga läkarna.
Om man tolkar beslutet så som vi redan har hört exempel på i denna debatt, nämligen att tidsfristen och övergångstiden för läkarna tillsammans skulle ge nio år och att man därutöver skulle ha möjlighet till tre års ytterligare tilläggstid, kommer vi upp i en samlad tid på tolv år.
Det skiljer sig verkligen inte mycket från rådets ståndpunkt, som innebar tretton år.
Det blev alltså inte så mycket kompromiss just på den punkten.
Jag tycker det är allvarligt, eftersom det handlar om att patienter blir lidande och om att läkare försätts i moraliskt och personligt omöjliga situationer.
De yngre läkarna väljer inte att ha dessa arbetsvillkor och dessa arbetstider, utan tvingas till det.
Jag tycker att det var på sin plats att åtminstone någon i detta parlament utnyttjade sin rösträtt till att markera detta missnöje.
Nu hoppas jag att de tre tilläggsåren blir något som man inte kan räkna med, utan som bara beviljas i verkligt exceptionella fall.
Intentionen i denna kammare har ju varit att tiden för att för underläkare genomföra detta direktiv skulle vara nio år, och att de tre tilläggsåren bara skulle gälla extrema undantagsfall.
Naturligtvis hoppas vi att den verkliga processen skall gå ännu fortare.
Vi efterlyser också att sådana grupper som ännu inte är införda under arbetstidsdirektivet i framtiden skall beröras.
Jag skulle, i likhet med Hughes, vilja ställa en fråga till kommissionen angående dessa grupper: Hur långt har arbetet kommit vad gäller transportsektorn och lastbilschaufförer?
Jag vill avsluta med att säga att Europaparlamentet vid flera tillfällen har visat sig vara betydelsefullt när det gäller arbetstidslagstiftning i Europa.
Jag hoppas att detta kommer att fortsätta.
Det gäller inte bara att fastställa längsta tillåtna arbetstid, utan även mycket annat.
Arbetstiden fördelas ju alltmer olikt i vårt samhälle.
För unga familjer blir svårigheten att förena heltidsarbete med familj och barn allt större.
Speciellt kvinnor och barn kommer i kläm när det gäller arbetstid.
Arbetstid är också en fråga om ålder och livsfas.
Unga och gamla har olika behov och olika förmågor.
Vi behöver en hel rad arbetstidspolitiska förändringar, och det är min förhoppning att Europaparlamentet skall kunna återkomma med fler initiativ på detta område.
