# ID: svediakorp-gov400166
# author: Lambert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 560
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag måste be om ursäkt för att detta verkar vara en brittisk uppvisning för närvarande.
Jag kan försäkra er om att detta kommer att förändras med nästa talare.
Jag skulle också vilja tacka Smet, vår föredragande, för det utmärkta arbete hon har gjort genom hela denna process.
Med det stöd som hon fått från Rocard och er själv så har hon lyckats göra framsteg trots spänningarna mellan de förväntningar från dem vars liv kommer att påverkas av dessa beslut, cirka sex miljoner arbetstagare, och de svårigheter och en del omedgörlighet som vissa medlemsstater stått för.
Jag talar som min grupps företrädare vid denna parlamentariska delegation och jag vet vad jag har sett.
Detta är en hälso- och säkerhetsfråga, vilket har sagts, för både de berörda arbetstagarna och allmänheten.
Samtidigt som jag i likhet med andra medger att de yngre läkarna inte är den enda gruppen som påverkas, så har denna fråga visat sig vara den svåraste.
Jag har blivit mycket bekymrad över de argument som vissa regeringar framfört, vilka har sagt att andra aspekter av hälsoföreskrifterna kommer att hotas om minskningen av arbetsiden för denna grupp skulle införas mycket snabbare.
Jag kan inte förstå varför det skulle vara mindre viktigt för dessa arbetstagare att ha hyggliga arbetsvillkor och arbetstider än någon annan grupp av arbetstagare i hälsosektorn.
Jag skulle vilja veta huruvida de yngre läkarna i en del andra länder är något slags övermänniskor som kan klara sig utan tillräcklig vila och som inte kommer att skada sin egen eller patienternas hälsa på samma gång.
En mor till en av dessa läkare under utbildning sade till mig nyligen att hon skrivit till den brittiske premiärministern och hans fru, Tony och Cherie, och frågat om de skulle vara nöjda med att deras nya baby förlöstes av en trött, sönderstressad läkare i ett halvberusat tillstånd som Lynne beskrev.
Jag anser att det skulle vara en verklig hälso- och säkerhetsfråga som kräver snabb handling.
Som vi alla har sagt så måste vi vara säkra på att nio år skall ses som en absolut gräns och att allt utöver detta är en avvikelse.
Inget land som inte sköter detta skall förvånas om de ser sin personal flytta ut, till länder som har lyckats införa mer moderna arbetsvillkor.
Det stegvisa tillvägagångssätt som antagits får inte användas till att bara definiera om arbetstiden för att ta bort måltidspauser eller den tid som används på besök, men egentligen inte till behandling.
Detta skulle bara vara att följa de dåliga metoder som nyligen utprovats av vissa hamburgerkedjor.
Men åtminstone vissa av dessa kedjor betalar sin 17-åriga deltidsarbetade personal mer i timmen än en del underläkare får i övertidsersättning.
Jag skulle i förväg vilja gratulera de medlemsländer som kommer att uppfylla sina förpliktelser under detta direktiv för alla sektorer.
Framstegen för de andra kommer att övervakas mycket noggrant.
Jag erkänner kommissionens roll i detta och hoppas att kommissionären då kommer att visa samma engagemang som det Diamantopoulou visade.
Beklagligt nog är jag inte säker på om min grupp kommer att helt kunna stödja förslagen i allmänhet trots de förbättringar som Smet och parlamentets lag har lyckats uppnå i denna mycket svåra situation.
