# ID: svediakorp-gov400163
# author: Bushill-Matthews (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 608
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som brittiska konservativa har vi alltid motsatt oss arbetstidsdirektivet.
Idén att politiker i Bryssel och Strasbourg skall bestämma hur många timmar folk arbetar i hela Europa är enligt vår mening i grunden dumt.
Att utvidga det till så olika grupper som offshorearbetstagare och havsfiskare är särskilt dumt.
På grund av det särskilda problemet med överarbetade underläkare i Förenade kungariket så röstade vi som konservativa ledamöter i Europaparlamentet emellertid i november förra året för att utvidga direktivet till dem.
Vi hoppades mycket att detta skulle sätta press på de nationella regeringarna - i synnerhet vår egen - att komma fram med en bättre överenskommelse.
Parlamentet i sin helhet hade helt säkert en liknande avsikt, därav förlikningskommittén i vilken jag hade förmånen att arbeta.
Jag framför mina gratulationer till er, herr talman, i er tidigare egenskap av ordförande för denna förlikningsgrupp samt Smet och Rocard.
Jag anser att vi under de rådande omständigheterna inte hade kunnat åstadkomma något bättre, men dessa tre spelade en viktig roll i detta.
Jag skulle i korthet vilja nämna något som en av mina kolleger i denna delegation sade.
Jag hoppas att medborgare i andra länder förlåter mig om jag bara nämner brittiska kolleger, detta av ett skäl som kommer att bli uppenbart.
Den förste talaren på huvudmötet var Hughes.
Jag är inte känd för att hålla med honom särskilt ofta, men jag vill berömma honom för den intensitet med vilken han gav mötet en mycket bra början.
Han följdes av Lynne - som också skall tala i dag - som underbyggde det som sades med stor energi.
Jag nämner detta eftersom när det blev min tur att tala så blev det möjligt för mig som brittisk delegat från ett tredje parti att yrka bifall, trots att alla tre partier har mycket olika politik i olika frågor.
Det faktum att jag kunde säga det i denna fråga gjorde att vi kunde vara eniga och det blev en allians över partigränserna som förhoppningsvis hjälpte till att stärka det övergripande budskapet och parlamentets vilja.
En av mina kolleger sade senare att detta var ett kraftfullt ingripande.
Det var verkligen meningen att det skulle bli det.
Föreställ er därför min besvikelse efter mötet när en tjänsteman kom fram till mig och sade att medan jag sade dessa saker för parlamentets räkning, så höll en ledamot som också var från Förenade kungariket på med att skaka på huvudet negativt under hela den tid jag talade.
Detta kan inte ha gjort vår sak starkare.
Det kanske inte gjorde någon skillnad, men det var verkligen inte till någon fördel för parlamentsdelegationen.
Några veckor senare gjorde vi vårt bästa.
Det kommer att läggas fram - som ni, herr talman, redan har lagt fram det - som " nio år ".
Men det är, som ni vet, nio år, plus två år, plus ett år.
Förenade kungarikets regering kommer att addera detta till tolv år, jämfört med de 13 år som Förenade kungarikets regering bad om ursprungligen.
När vi bara fått något som vi betraktar som mindre eftergifter, så kan vi bekräfta att vi som brittiska konservativa varken stöder arbetstidsdirektivet eller dess utvidgning till någon annan grupp.
Vi stöder fortfarande en bättre uppgörelse för de yngre läkarna.
Vi kommer fortsätta att sätta press på vår regering för att ordna en sådan, men ett direktiv från Europaparlamentet är verkligen inte det rätta sättet att säkerställa det.
