# ID: svediakorp-gov400162
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 722
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Jag skulle först vilja tacka ordföranden, Provan, för de vänliga orden men framför allt för det sätt som han lett hela processen tillsammans med Rocard.
Jag vill också tacka alla kolleger, att söka en kompromiss angående flera svåra och känsliga punkter går endast om alla kolleger är litet kompromissvilliga och det skedde till slut.
Tack för det!
Med omröstningen i Europaparlamentet i morgon och i rådet i övermorgon avslutas tills vidare ett decennium av europeiska regler avseende ett antal aspekter av arbetstidens organisering.
När jag säger " tills vidare " så är det därför att det åstadkommits ett vattentätt horisontellt regelverk för den del sektorer och verksamheter men att de vertikala reglerna fortfarande måste komma.
De vertikala reglerna borde helst åstadkommas genom kollektivavtal men om det inte blir av med några kollektivavtal så måste kommissionen själv ta initiativet och lägga fram förslag till direktiv.
För vägtransporter har det redan gjorts.
Europaparlamentet har redan uttalat sig om det, men rådet verkar inte kunna anta den gemensamma ståndpunkten.
Det går inte att tolerera!
Det går verkligen inte att tolerera, eftersom det är en av de viktigaste sektorerna och eftersom det finns så många möjligheter inom den sektorn och eftersom det sker så många olyckor på grund av bristen på regler och kontroll i medlemsstaterna.
Jag uppmanar rådet och arbetsmarknadens parter att äntligen ge besked på den här punkten.
För de inre vattenvägarna har det ännu inte lagts fram något förslag till direktiv och därför uppmanar jag kommissionen att se till att det blir gjort.
För luft- och sjöfarten och även för järnvägstransporter har det under tiden som tur är slutits avtal som omsatts i direktiv.
Havsfisket och offshoresektorn samt läkare under utbildning omfattas liksom järnvägstransport av det direktiv som vi behandlar i dag.
För havsfisket har Europaparlamentet lyckats tvinga fram en högsta arbetstid per vecka på 48 timmar, beräknat över en referensperiod på tolv månader.
Avvikelser kan endast ske genom kollektivavtal eller efter samråd med arbetsmarknadens parter.
Även här behövs det regler, yrkesfiskare till havs stannar nämligen inte bara länge till sjöss, i vissa länder till och med 3 000 timmar per år i genomsnitt, de utför också mycket tungt arbete, och det på en verkligt mobil arbetsplats.
För läkare under utbildning hänvisar jag till det som Provan sagt, han gav ju en bra bild av vad vi slutligen uppnått.
Det viktigaste är att de länder som vill ha en övergångsperiod som är längre än nio år måste följa ett mycket tungt förfarande för att komma dit.
Skälet till att de vill det och det beslut som slutligen fattas måste offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Jag hoppas att det förfarandet har en avrådande effekt på dessa länder, det är nämligen inte meningen att fortsätta med det här antalet arbetstimmar längre än nio år.
När jag år 1993, som rådets ordförande, undertecknade direktivet angående ett antal aspekter av organiseringen av arbetstiden var jag medveten om att inga sektorer eller verksamheter var undantagna i förslaget från kommissionen år 1990.
Ett direktiv för alla arbetstagare och inom alla sektorer och verksamheter visade sig då inte vara möjligt i rådet.
Kommissionen föreslog alltså då att ta ett kompletterande särskilt initiativ för de sektorer och verksamheter som rådet hade undantagit.
Det kom också i och med vitboken 1997 och med samrådshandlingen och med meddelandet år 1998.
Det aktuella direktivet är det första som kommit till i en förlikningskommitté inom ramen för den europeiska socialpolitiken.
Europaparlamentet agerade som medverkande lagstiftare.
Medbeslutanderätten spelade en avgörande roll.
Jag tror att framgången, det faktum att vi verkligen nått en bra kompromiss, bland annat skedde tack vare klokheten i parlamentet som endast hade lagt fram ett begränsat antal ändringsförslag.
Om vi hamnar i ett förlikningsförfarande och parlamentet tycker att det skall lägga fram 30 eller 40 ändringsförslag så är det nämligen mycket svårt att någonsin komma fram till en kompromiss.
Här har vi lyckats begränsa det.
På det sättet vittnade Europaparlamentet om en mogenhet med avseende på lagstiftning som rådet och främst regeringskonferensen absolut inte skulle kunna förbise.
